Agneta Holmqvist kan inte vara med på en bouppteckning efter två nära vänner
eftersom hon sitter i rullstol. Hon väger för mycket för att få hjälp.

Flera saker sätter stopp för Agneta Holmqvists viktiga besök. Lägenheten
ligger på andra våningen. Hiss finns men den ligger några trappsteg upp från
entrén och är dessutom för liten.

– Min rullstol är bred och får inte plats. Det här är jätteledsamt – för jag
måste upp i lägenheten. Jag kan inte ta hand om ett hem jag inte har sett.

Agneta Holmqvist blev sjuk och hamnade i rullstol för ett och ett halvt år
sedan och gick samtidigt upp i vikt. Innan dess hälsade hon ofta på hemma
hos de två systrar, som gått bort. Sedan hon hamnat i rullstol brukade hon
träffa dem på gatan utanför deras hus.

– Under den sista tiden, då systrarna blivit sjuka, hade jag behövt hälsa på
dem. Men det gick inte.

Tillsammans med två andra personer har Agneta Holmqvist ärvt systrarnas bohag.
En av arvtagarna har rest ner från Gränna, så det brådskar med bouppteckning
och fördelning av arvet. Agneta Holmqvist har själv föreslagit att
bouppteckningen flyttas hem till henne, men sedan måste hon ändå upp i
lägenheten för att se de saker hon ska ta hand om.

Agneta Holmqvist har personlig assistans och brukar anlita färdtjänst. Men
varken hennes assi­stent eller färdtjänstförarna får bära henne. Och när
Agneta Holmqvist vände sig till Lunds kommun för att få hjälp blev det
tvärstopp eftersom hon väger mer än 120 kilo.

– Tyvärr klarar vi inte den sista biten från entrén i markplan och upp till
lägenheten två trappor upp. De trappklättrare vi har är dimensionerade för
en maximal personvikt på 120 kilo plus rullstol, säger Ronnie Kalén på
tekniska förvaltningen.

Enligt Överviktigas riksförbund är detta ett mycket vanligt problem för både
överviktiga och rörelsehindrade.

– Vårt samhälle är inte tillgängligt och det har diskrimineringsombudsmannen
inte fattat, säger Agneta Fleetwood, ordförande i Överviktigas riksförbund.

Agneta Holmqvists är besviken och känner sig diskriminerad av Lunds kommun.

– Jag känner mig lätt desperat. Jag vet att jag behöver gå ner i vikt och
håller på att träna, men det är inte så lätt när man sitter i rullstol.

Kan man tänka sig att videofilma lägenheten, så att du får se den på film?

– Systrarna har bott i det huset sedan 1967. Det är ett helt hem att gå igenom
med massor av saker.

– Kommunen borde skaffa bättre hjälpmedel och bredare trappklättrare. Jag kan
inte vara den enda i Sverige eller Lund med bred rullstol, säger Agneta Holm