Stortorget

BAND OF HORSES. Att Band of Horses inte fanns med i det annars ganska fullödiga indierockprogrammet på Way Out West kan bara bero på att amerikanerna spelade på den göteborgska festivalen förra året.

Därmed gissar jag att det också blev lättare för Malmöfestivalen att lägga beslag på den numera South Carolina-baserade kvintetten. Vilket det är lätt att vara glad över. Inte bara för att Band of Horses kombinerar lediga harmonier och stämsång med stabila riff utan också för att gruppen live, visar det sig, låter musiken kränga och rivas mer än på skivorna.

Med emellanåt tre gitarrer igång samtidigt blir också deras koppling till sydstatsrocken tydligare och även om de inte är lika mångfacetterade som My Morning Jacket, som de ofta jämförts med, så är inte heller alla låtar stöpta i en och samma form. I början är blåsten ungefär lika snäll mot ljudet som den är mot sångaren Ben Bridwells frisyr, men redan i andra låten – den söta ”Compliments” där de låter som ett amerikanskt Teenage Fanclub – slutar jag tänka på det.

Det finns annat att fördjupa sig i, som Bridwells närmast svepande röst och Tyler Ramseys gitarrslingor. Bandet gör en ruffig och rullande cover på The Replacements ”Can’t Hardly Wait” och de låter som ett The Band för 2000-talet när organisten Ryan Monroe får sjunga sin countrylunkande ”Older”. Den på skiva så hjärtknipande ”No One’s Gonna Love You” är trist nog en av få låtar som de inte lyckas lyfta ett eller ett par snäpp.

Uppslutningen på Stortorget visar att Band of Horses nått utanför de vanliga indiekretsarna – de har till exempel bidragit med en låt till den senaste ”Twilight”-filmen – och konsertens kanske finaste stund infinner sig när skäggrock och emo får krama om varandra i ”The Funeral” från bandets debutplatta.