– När jag var liten på särskolan sa jag till min mamma att det är synd att jag
inte kan skriva lika bra som Barbro Svinhufvud, säger Barbro Pihl.

Lokalen på Lilla caféet på Lilla Tvärgatan är långt ifrån stor. En beige
plastmatta, en olivfärgad vägg och en gräddvit. Lysrör ovanför.

Här på dagcentret har de träffats under tisdagseftermiddagar i två år och
vartenda papper med varenda bokstav finns hemma hos initiativtagaren Gun
Hansson.

– När man läser igenom allt är det fantastiskt, säger hon.

– Vi skriver om samma saker men det blir olika, säger Barbro Pihl.

En träff inleds med att bestämma dagens tema – polisarbete, vad som finns
bortom ett hål, kärlek eller om att säga förlåt, ja allt möjligt. Efter att
tomma ark fyllts med blyerts läser alla som vill upp sina verk för övriga.
Alltid med efterföljande applåd.

– Vi klappar. Varför gör vi det egentligen? säger Eva Olsson.

– Det kan kännas skönt när man vågat läsa sin text, säger Inger Keivanlo, som
arbetar på dagcentret.

Carmen Abarca säger att vissa tycker att det är lättare att berätta om sina
känslor med pennan.

”Det kvittar hur det blir men jag vill vara som jag är. Jag skulle gärna
plugga till läkare eller sjuksköterska. Tyvärr har jag inte den chansen”,
skriver hon själv på temat Att födas i ett annat liv.

– Man kan skriva vad man vill. Det är ingen som klagar på en och säger om det
är rätt eller fel, säger Jolina Larsson.

Gun Hanssons dröm är att fler dagcenter startar skrivarcirklar. Hittills har
alla utom Lilla caféet sagt nej.

– Personalen kanske tror att de på dagcentret inte kan skriva. Men ofta har de
lättare för att uttrycka sig i skrift än muntligt. Många texter är
fantastiska, säger Gun Hansson.

Barbro Svinhufvud (1909– 1991) arbetade fram till 1970-talet inom radio och
tv. Hon skrev också böcker för barn.