Visa endast rubriker

Jobbar för att ge bättre liv

Hon har bott 20 år i Sumy och 10 år i Malmö. Julia Stormby träffar sin familj
i Ukraina så ofta det går.

MALMÖ. Egentligen pratar vi mest om hennes jobb när vi träffas en kväll
tidigare i veckan. Födelsedagen, och allt kring den, avhandlas snabbt först
mot slutet.

Julia Stormby är sjuksköterska och jobbar vid Beroendecentrum på Umas. Hon
praktiserade där under utbildningen och trivdes så bra att hon sökte sig dit
när hon blev klar våren 2006.



Så gott som varje dag träffar hon människor som kämpar med svåra missbruk. Ett
tufft jobb som lätt följer med hem när arbetsdagen är över.

– Det är intressant att möta människor med tragiska liv och historier bakom
sig. Vi försöker hjälpa dem tillbaka till ett normalt liv. Många av dem har
aldrig haft ett vanligt liv, de har vuxit upp bland missbrukare, berättar
Julia Stormby, som inte säger något utan att tänka efter. Fastän hon inte
använder några stora ord kommer det fram hur mycket hon gillar sitt jobb.



Julia Stormby började på avdelning tre för opiatmissbrukare
och är sedan ett år på avdelning två för alkohol- och tablettmissbrukare.
Alla som behandlas kommer dit frivilligt och det rör sig om människor i alla
åldrar med olika bakgrunder.

– Avdelning två är lite annorlunda. Dit kommer ofta människor med utbildning
och jobb som hamnat i en kris och börjat dricka och förlorat allt.



Hon beskriver hur de arbetar i team med stödsamtal, ibland läkemedel,
utbildningsprogram och med KBT, kognitiv beteendeterapi.

– Det är inte alltid vi lyckas men vi är glada för alla som kan gå vidare.
Ibland går det inte att helt få bort missbruket. Då gäller det att försöka
förlänga perioderna mellan återfallen.



Hur gör du för att inte ta med dig alla livsöden hem?

– Jag cyklar till och från jobbet och det hjälper mig att lämna jobbet på
jobbet. Det är svårare när jag jobbar kväll för då har jag precis
rapporterat om mina patienter när jag går hem. Ibland pratar jag om det med
min sambo. Han jobbar också med människor och vet hur det är. Vi har båda
sekretess men det går ändå att ta upp saker som är jobbiga. Vissa dagar är
det jättetungt.



Julia Stormby kan, utöver 30-årsdagen, fira att hon bott i Malmö i tio år. Hon
hette tidigare Kravchenko i efternamn och kom hit i december 1999. Hennes
första mål då var att lära sig svenska ordentligt.

Hon är född och uppvuxen i Sumy i norra Ukraina, en stad som har ungefär lika
många invånare som Malmö. Fast vädret är lite annorlunda. Vintrarna är
riktigt kalla och om somrarna är det varmt, mellan 25 och 30 grader.



– Som barn ville jag bli läkare. Min syster hade hjärtfel och det var ofta
sjukhuspersonal hemma hos oss. Det var trevliga människor och den bilden
fastnade i mitt huvud. När jag tänker tillbaka tror jag att det är det som
har gett mig intresset för att bli sjuksköterska.


Efter grundskolan och gymnasiet läste hon juridik i Sumy. Sedan träffade hon
Johan Stormby i Moskva och flyttade med honom hit.

– Jag visste inte så mycket om Sverige då. Jag minns första gången jag hörde
svenska. Det var när Johan pratade i telefon. Vilket underligt språk, tänkte
jag. Jag trodde aldrig att jag skulle kunna läsa "Nils Holgersson",
som är mycket populär i Ukraina, på originalspråk.



Sedan Julia Stormby blev Malmöbo har hon läst svenska, fött barn och läst
vidare på folkhögskola och komvux för att kunna söka in till
sjuksköterskeutbildningen.

– Jag har gjort nationella prov medan jag hade spädbarn och det har gått bra.
Alexander var en snäll bebis som mest sov och åt. Jag satt mycket framför
datorn, så det är nog därför han också gillar att göra det. Det var den
första leksak han såg.



2003 började hon läsa till sjuksköterska. Språkproblem, som till exempel att
medicinska termer inte står i ordböckerna, gick att lösa med lite envishet.
Hon har också ett stort intresse för språk att luta sig mot. Julia Stormby
pratar ukrainska, ryska, svenska och engelska, och har precis gett sig på
spanska.

– Jag går en kvällskurs och är alldeles i början. Jag har en del vänner som
pratar spanska och det hade varit kul att kunna prata med dem och att förstå
vad de sjunger om i spansk musik. Och så dansar jag salsa.