Bildläraren Lena Persson undervisar alla Malmös sjuåringar enligt
Pröva-på-metoden.

MALMÖ.

Vilken plats passar bättre att träffa en bildlärare som brinner för sitt jobb
på än hennes arbetsplats? Sydsvenskan hälsar på Lena Persson på Kulturskolan
i den gamla Mazettifabriken. Mycket är bevarat sedan chokladeran och Lena
Persson huserar i en luftig lokal med stora fönster.

Vi slår oss ner bland teckningar, målningar, förkläden och annat som hör en
skapandeverkstad till. Lena Persson berättar att hon och hennes kolleger
undervisar alla Malmös sjuåringar enligt Pröva-på-metoden. Det finns ett
politiskt beslut om att barnen ska få bekanta sig med fem olika konstarter
såsom bild, animation, teater, dans och musik under sitt första skolår.

När barnen kommer till chokladfabriken bjuds de på en teaterpjäs där Lena
Persson och hennes kolleger både spelar rollerna och har skrivit manus.
Handlingen har alltid ett djupare budskap om gemenskap och allas lika värde,
men innehåller också humor och fantasi. Att ge lärarna inspiration
och låta dem ta ett steg tillbaka och iaktta barnen på ett annat sätt är en
bonus. Teaterföreställningen följs sedan upp med workshops och en andra akt
där barnen är delaktiga.

Lena Persson träffar barn från alla Malmös stadsdelar.

– Det är inte alls säkert att barn i välbeställda områden mår bäst. Att
föräldrarna är närvarande och att de har bra pedagoger i skolan betyder ofta
mer än pengar.

Även kvällstid håller Lena Persson kurser, då för äldre barn. Hon arbetar
också fackligt för lärarförbundet.

Lena Persson flyttade som tvååring från Malmö till Göteborg. När hon var elva
år kom familjen tillbaka. Eftersom Lena Persson hade besökt farmor i Malmö
regelbundet så hade hon redan en kompis här.

– Jag har en bror som är fem år yngre, så jag har alltid varit en typisk
storasyster. Jag var påhittig och tyckte redan då om att pyssla och rita.
Jag spelade också teater och sjöng i kör.

– Att ha många omkring mig har aldrig varit något behov. Jag har alltid trivts
i mitt eget sällskap.

Hennes egen familj har en kolonistuga som de vistas i fyra veckor varje sommar
och Lena Persson har ändrat mycket i trädgården – en oas som inte låter sig
skyndas på.

Till familjen hör också en liten Ida, en softie (soft coated wheaten terrier)
som fyller ut tiden.

– Efter att ha blivit biten två gånger tidigare, så var jag hundrädd. Men
tv-programmen med hundexperten Cesar Millan har lärt mig hur jag ska tänka
när jag möter hundar. Jag tror att Ida ser mig som en ledare.

När Malmömässan låg på Stadiongatan jobbade Lena Persson där under sju års tid
med att hjälpa utställarna att utforma sina montrar.

– Scenografi är en av mina styrkor.

När mässan lades ner funderade hon på vad hon, den utbildade förskolläraren,
skulle göra härnäst. Hon valde att gå Skånska Målarskolan i två år och
arbetade med animerad film som kopist.

Vad skrattar du åt?

– Åh, jag skrattar åt mycket. Ett riktigt gott skratt fick jag när jag läste
om ungdomarna som bjöd ankommande Vellingebor på morgonfika vid Södervärns
busstation. På deras plakat stod det: ”I Malmö är alla välkomna. Till och
med ensamkommande Vellingebor”. Vilken performance!

Om du skulle byta yrke, vad skulle det bli då?

Det blir tyst en lång stund, därefter utbrister hon:

– Jag älskar ju mitt jobb! Det är så meningsfullt. Jag är med och tänder
ljuset i barnens ögon. Jag träffar barn som aldrig har varit på teater och
jag är med och ger dem lust att själva vilja skapa. Alla vill inte sporta,
men alla är bra på något, säger hon med glöd i blicken.

Hon har ingen ålderskris.

– De flesta kollegerna är yngre, så jag tänker inte på min ålder. Men
plötsligt fick jag ett ”wake up-call” och insåg att jag har hunnit en bit i
livet.