Mitt i karriären som politiker och arkitekt fick Thomas Schlyter en
hjärnblödning.

Lund. Mitt i livet, i en yrkeskarriär och en politisk karriär drabbades han av
en hjärnblödning som gjorde honom förlamad och påverkade synen. Tolv år har
gått sedan han dök i kallt vatten i Blekinge och hans liv förändrades.

Hur funderar du i dag på det som då skedde?

– Jag tänker inte så mycket på det. Jag är inte besviken men det finns en
massa saker jag hade velat göra och det jag missat kan reta mig. Att jag
inte kan cykla kan jag vara ledsen för och ångbåten vi hade i Stockholm är
nu på museum.

Den 13 april ska Thomas Schlyter fylla 70 år och inför födelsedagen talar vi
om Lund och politik. Staden och inte minst dess byggnader är viktigt för den
före detta arkitekten och vänsterpolitikern, som protesterade när
rivningsvågen gick genom Lund.

– Jag var ordförande i bevarandekommittén och det tycker jag fortfarande var
det trevligaste av mina uppdrag.

Mellan 1973 och 1991 satt Thomas Schlyter i kommunfullmäktige för
Vänsterpartiet och 1988–1998 var han ledamot i byggnadsnämnden och vice
ordförande när det var vänsterstyre i Lund.

Med viss emfas säger han att han fortfarande är vänsterpartist och varje
måndag deltar i partiets kommunalpolitiska möten.

De mötena och flitigt lyssnande på radiotidningen gör att han är uppdaterad
och har synpunkter på vad som händer i Lund.

– Jag kan själv manövrera manicken som sätter igång tidningen och det är det
första jag gör när jag vaknar.

Hustrun Ann läser papperstidningen till frukosten.

– Då diskuterar vi dagens händelser som Thomas redan hunnit lyssna till flera
gånger, säger hon.

Under sin politiska karriär hann Thomas Schlyter med några centrumutredningar.
Den som nu är aktuell med ändring av bussarna är han väl insatt i.

– De gula bussarna är störande i centrum och det är bra att de får andra
vägar. Men det är viktigt att det går att åka med stadsbussarna in till
centrum.

Förslaget om en konferensanläggning under jord i Lundagård har jubilaren en
bestämd åsikt om.

– Det hoppas jag man inte genomför.

När datorerna kom sa Thomas Schlyter att han minsann aldrig skulle använda en
”datamaskin”.

– Nu är datorn det roligaste jag vet och jag skriver ner mina minnen från
barn- och ungdomen i Gävle och Stockholm. Du ska få läsa när jag är klar.
Kanske blir det en publicering på nätet.

Två dagar i veckan deltar han i verksamheten på Brinken.

– Måndagar lagar vi mat och onsdagar är det musik och film.

Kulturarrangemang, utställningar och föreläsningar går han gärna på, i
synnerhet om det handlar om stadsplanering och bebyggelse.

Över kaffe och mandelskorpor talar Thomas Schlyter helst om sina glädjeämnen.
Dit hör döttrarna som gått i arkitektföräldrarnas spår. Sara är
landskapsarkitekt och Olga byggnadsantikvarie i Malmö.

Själva födelsedagen blir en familjeangelägenhet men i veckoslutet var det
öppet hus i villan på Östervångsvägen, som under många

år varit och fortfarande är,

om än i mindre skala, ett boendekollektiv.

Till sist en uppmaning från Thomas Schlyter till alla som känner honom.

– Jag ser er inte men knacka mig på axeln när ni ser mig i rullstolen på stan.