När gatupredikanten Gunnar Nilsson drabbar Södergatan med sin sentimentala
musik samtidigt som grillarna börjar ryka över Gustav Adolfs torg tänker
jag:

När gatupredikanten Gunnar Nilsson drabbar Södergatan med sin sentimentala
musik samtidigt som grillarna börjar ryka över Gustav Adolfs torg tänker
jag: Visst är det härligt att allt är sig likt. Malmö går sin trygga lunk år
från år. På samma klockslag ska alla börja festa, hoppa, dansa och se glada
ut. Familjer brer ut filtar över torgen och nyfödda Malmöbor sover i bullret
på samma sätt som deras föräldrar gjorde en vecka om året.

Känslan förstärks när vimlet tätnar under
lördagseftermiddagen. Här syns Sten Taxi Johnsson och många andra bekanta
ansikten bland nyfikna turister och festsugna Malmöiter i alla åldrar. Hot
House Jazztält och Swingtältet är kvar vid Södertull. Bluestältet flyttades
för några år sedan till Altona­parken, men publiken hittar dit. Från scenen
hörs Happy Feet och i baren skymtar Stewe Grahn. Precis som det ska vara.

Svetten rinner och jag blir bitvis fast i folkmassan längs Söder­gatan.
Framför scenen på Stor­torget klättrar barn på axlar, bodtak och räcken.
Högar av mandel, utspilld glass och burkar ligger utspridda bland bebisar
och stora fötter som krampaktigt försöker behålla sin plats. Precis som det
ska vara.

Kanske är också den nya festival­delen i hamnen en typisk
Malmöbild, som byggkommunalrådet Anders Rubin (S) sa i förrgår. Ett grällt
och skrällande tivoli framför nya, flådiga kontorshus. Även det som det ska
vara alltså.

Jag undrar bara en sak. Vad är det för fel på de tre grabbarna från Småland,
Mattias, Henrik och Andreas Wallenberg? De har satt upp en stor skylt på sin
bananbod: Flickvän sökes. Alla tre ställer sig bakom detta desperata försök
och det är inte första året. Men än har de inte fått napp.