Elin Fjellman Jaderup undrar om Malmöfestivalen får någon kärlek tillbaka.

Malmöfestivalen! Vi måste snacka. Jag såg ditt meddelande: ”Jag älskar dig
ännu mer i år än vad jag gjorde förra året!” Jag blir faktiskt lite generad
när du skriver ”älskar”. Och undrande. Malmöbor brukar inte spruta ur sig
ömma ord till ytligt bekanta på det viset.

Får du någon kärlek tillbaka? Igår när jag stod i en reakö hörde jag två
småbarnsföräldrar prata om dig:

– Malmöfestivalen. Så jävla tråkig den är.

– Ja. Vi ska dit imorrn. Äta. Suck.

Och idag hörde jag en skäggig man kommentera konsten:

– De här jävla träskulpturerna ...

Vad tänker du om det? Älskar du alla ännu mer? Hur mår du egentligen?

Du undrar kanske varför jag inte har dykt upp förrän nu. Förra året åt
jag festivalmat dag ett (något gott men dyrt vegetariskt). Jag balanserade
ekologisk linssoppa på en papptallrik och såg Bob Hund. Jag fick till och
med ett ryck och cyklade smoothiecykel. Ensam. Det var väl sådär... Men det
ingår i mitt jobb att vara nyfiken på dig, och granska dina eventuella fel
och brister. (Därför kan vi aldrig älska varandra, lika bra att få det
sagt.)

I år har jag fram till denna tisdag ... ätit en halv churro.
Festivalen – jag orkar inte längre skriva ”du” – har pågått omkring mig
medan jag snurrat runt i den vanliga vardagen och testat höstens första
förkylning.

Nu är det min tur att sammanfatta årets festival i en krönika. En halv churro
räcker inte långt. Lyckligtvis stoppade jag fel lunchlåda i jobbväskan.
Istället för lax – en packe ren grönsallad. Lösningen: festivalens
festivalens proffskock-stråk på Stortorget. Oxkind och oäkta smørrebröd. Det
var gott.