Bernth och Barbro Odqvist behöver inte längre röja snön från trappan och gångbanan intill fastigheten på Döbelnsgatan.

Borås stad får bakläxa och kan inte kräva att fastighetsägaren ansvarar för snöröjningen utanför tomten.

Bernth Odqvist, som drivit ärendet för hustrun som äger fastigheten, är nöjd.

– Men det är nonchalant av kommunen att agera så här mot en enskild fastighets­ägare, säger han.

Kommunen har överklagat upp till högsta instans, regeringsrätten, som nu bestämt att inte pröva ärendet. Det innebär att kammarrättens dom gäller som ger Barbro Odqvist rätt.

Domen kan påverka även andra fastighetsägare där det är oklart med ansvaret.

Kammarrätten var tydlig i sin dom när man prövade ärendet. Det saknas en naturlig koppling mellan fastigheten och den omdiskuterade trappan och gångbanan. Kommunen ska sköta snöröjningen.

Det hela började i december 2006 då Barbro Odqvist fick ett föreläggande om att betala 2 000 kronor varje gång som gångbanan och trappan inte skottades.

Trappan och gångban­an ligger mellan fyra och sju meter från hennes fastighet och är allmän platsmark. Mellan fastigheten och gångvägen finns en bit parkmark som kommunen sköter och det är en nivåskillnad på två meter mellan fastigheten och parkmarken.

Trappan och gångvägen används bland annat för att ta sig till en återvinningsstation, en förskola och till Sagavallen.

Medan Bernth och Barbro Odqvist menade att trappan och gångvägen inte hade någon anknytning till fastigheten ansåg kommunen att den gröna remsan mellan fastigheten och gångbanan, inte var tillräckligt bred för att de skulle slippa skotta.

Under vintern har de lejt ut skötseln till servicekontoret för att slippa skottningen.

– Det värsta är att de inte skottat, säger Bernth Odqvist.

Nu hoppas de få ekonomisk ersättning för sina utlägg.

– Vi får rätta oss efter domen och börja skotta, säger stadsjurist Lars-Olof Danielsson, som handlagt ärendet för kommunens räkning. Han lovar att ärendet också ska regleras ekonomiskt.

Han är dock besviken över att regeringsrätten inte prövat ärendet så att man har ett prejudikat, då en kammarrättsdom inte är prejudicerande.