Rävlandaortens biodlareförenings yngsta medlem är bara 15 år, men han har redan blick för bin och deras välbefinnande.

När Andreas Lundquist fyllde 13 år i maj 2008 fick han en bikupa och en massa tillbehör i födelsedagspresent av sina föräldrar. Men bina fick han vänta med. Förra året fick han så ett bisamhälle i present, efter att först ha varit med på kurser hos biodlareföreningen och lärt sig en del om hur man hanterar bin.

På nybörjarkursen i Bollebygd förra året fick han den teoretiska grunden och hos Marks biodlaresällskap i Hajom praktiken.

Mamma Kerstin har också varit med på kurserna för att kunna hjälpa till med bina.

– Men det är Andreas som har den rätta blicken, säger hon. Han ser direkt om något verkar fel och det är han som snabbast hittar drottningen om vi letar i kupan. Han absorberar information väldigt snabbt.

Från det första samhället har Andreas Lundquist gjort så kallade avläggare och fått fyra nya samhällen varav han behöll alla utom ett, som nu står hos biodlareföreningen efter att Kenta Nyblom tagit över det.

– Det räcker att ha fyra samhällen. Man skall ha max fem på samma plats, annars drar bina inte tillräckligt med honung.

Andreas kompis farfar var biodlare så han har sett en del där.

Han berättar att då linden blommar visar bina prov på dåligt "ölsinne". Då blir de lättretade.

– Tack och lov för handskarna. Annars vet man inte hur många stick jag hade fått. Drottningen och drönarna sticks i alla fall inte.

Vid ett tillfälle var Andreas lite kaxig. Efter att ha varit med hos biodlarna i Hajom som är utan skyddskläder hela tiden skulle han göra likadant. Det ledde till ett stick i läppen, så nu tar han på sig skyddskläderna.

Han har en gammal husvagn stående intill bikuporna där all utrustning förvaras. Den kallar han "bihanget" och produkterna han får från bina kallar han "biprodukter".

Andreas Lundquists bin är italienska bin som inte drar lika mycket honung och inte gillar att vara ute i dåligt väder. Men så är de också väldigt snälla bin. De sticker bara om de blir klämda och de är lugna.

Andreas Lundquist har lyckats få rejält med honung i sina bisamhällen, nio kilo redan första året, så förra året var honung den givna julklappen till alla i släkten.

– Själv är jag diabetiker så jag kan bara äta lite av honungen, men det roliga är att sköta om samhällena.