Ibland är det riktigt kul att jobba, till och med fredag kväll.

I förrgår bestod mitt kvällsjobb av att åka till Hindås station, där föreningen Kulturhållplats Hindås Station hade ordnat en konsert med Göteborgsbandet Rocks Off, som är ett Rolling Stones-tributeband. Det var fullt ös hela kvällen och publiken var med på noterna (!) hela tiden – de både sjöng med och dansade till den ena Stoneslåten efter den andra. Vilken stämning det var!

Publiken som kommer på fredagsspelningarna på Hindås station är alltid entusiastisk, men i fredags var den verkligen igång. Stones tilltalar många.

Mitt jobb är ofta kul och omväxlande. Framför allt är det roligt att få vara med i så många helt olika sammanhang. Vem annat än en lokalredaktör kan få besöka barnteater, pensionärstävlingar och en rockkonsert samma vecka? Eller gå på jakt, gå på körkonsert och kolla in den senaste utställningen, för att veckan därpå gå och lyssna på kommunfullmäktige.

"Men det där sista lät väl inte så kul?" kanske någon invänder. Då säger jag bara "Kom och lyssna på nästa fullmäktigemöte nu på torsdag", så får du höra hur roliga politikerna kan vara i talarstolen mitt i allvaret som det innebär att fatta beslut i olika avgörande frågor.

Och vem annars, förutom personalen, som har passerat 25-årsstrecket kan titta in på ungdomsgården med jämna mellanrum utan att någon tycker att det är konstigt? Vi får verkligen vara med överallt. Och vi får prova allt möjligt. Som den gången jag körde lastbil i rejält branta backar (inhägnat område eftersom jag inte har körkort på lastbil).

Men härom fredagen tackade jag faktiskt nej till att provköra en värstingmotorcykel med hänvisning till att jag saknar körkort för MC. Märkligt nog. Kunde jag köra en lastbil utmed rejäla stup, så...

Men det finns tråkiga saker i jobbet också. Som när man får åka ut på trafikolyckor och inte vet hur det har gått för de inblandade. Eller rapportera om en man i Håcksvik som fått taket till en maskinhall över sig och avlidit, som jag fick skriva om härom veckan.

Jag antar att det helt enkelt är så att vårt jobb har en del likheter med själva livet. Det är en blandning av vansinnigt roligt och djupaste sorg och allt däremellan. Det gäller bara att se till att det trista inte överväger – liksom man hoppas kunna göra med livet också.