Visa endast rubriker

Söndagskrönika 24 januari 2010

Inget blir som man har tänkt sig skrev jag i min krönika förra söndagen.

Eftersom jag var bortrest över helgen hade jag skrivit den på fredagen innan jag åkte iväg för att tillbringa en mysig helg avslutad med konsert med mina körkompisar i Java Gospel. Och visst blev det en skön helg tack vare den underbara gemenskapen i kören, men definitivt inte som jag hade tänkt mig. Så mina ord blev besannade.

Jag inledde nämligen helgen med att halka och stuka foten rejält. Hela dagen hade jag jobbat i Bollebygd och där var det flera minusgrader och inte ett dugg halt. Men i Göteborg däremot...

En av mina körkompisar skulle hämta mig och två andra kompisar med bil vid Nils Eriksonterminalen i Göteborg för vidare färd upp till Lyse, där vi skulle övernatta tillsammans i församlingshemmet och sedan sjunga hela lördagen och avsluta med en konsert i kyrkan. Men redan innan bilen hade anlänt skedde olyckan. Det var glashalt utanför terminalen på den sida där alla, inklusive taxibilar, lämnar och hämtar folk. Jag halkade, föll och kände direkt att det här var ingen liten skada i foten.

En kompis stack iväg till Apoteket och köpte en linda och med hjälp av den klarade jag foten över helgen. Men stövlarna som jag haft på mig var inte stora nog för en uppsvullen vänsterfot så mellan kyrkan och församlingshemmet fick jag trä en plastpåse över den skadade foten och ha stövel på den friska. Men plastpåsar mot snö är hala så med ett stadigt tag i armarna på två körkamrater tog jag mig halvt gående halvt halkande mellan byggnaderna några gånger.

Konserten i kyrkan genomförde jag i strumplästen och introducerade den nya dansformen ”dans med stillastående vänsterfot”. Men jag rörde överkroppen i samma riktning som kamraterna så några i publiken såg inte ens att jag var skadad.

På söndagen skulle jag jobba. Det gjorde jag med privatchaufför. Men sedan har jag klarat att köra själv. Det gäller bara att hålla kopplingsfoten i rätt vinkel...

En stukning tar tydligen upp till sex veckor att läka (enligt en uppgift på nätet kan det ta tolv veckor). Så om ni ser en haltande figur gå omkring i Bollebygd med omnejd de närmaste veckorna är det er egen lokalredaktör.

Men armarna är det inget fel på så jag kan både anteckna och fotografera och skriva på datorn. Så tveka inte att höra av er om ni har något kul på gång.