Visa endast rubriker

Söndagskrönika 17 januari 2010

Det blir inte alltid som man tänkt sig.

Det sade en kompis häromdagen då hon inte fått jobbet hon sökt. Jag skulle vilja formulera det annorlunda:

Det blir aldrig som man tänkt sig!

Men det är inte säkert att det betyder något negativt. Det där som man inte hade planerat kanske blir starten på något otroligt positivt. Vi planerar och planerar, men så händer något som skakar om och ändrar på allt.

Det kan handla om att bli sjuk, bli frisk, få barn, bli av med jobbet, få ett jobb eller vad som helst. Nu invänder säker någon att om man får ett jobb så har man planerat det, liksom om man får barn. Det är delvis sant. Man söker jobbet och man försöker få barn, men om det verkligen blir så avgör man inte själv.

Det är en svår konst att acceptera livet som det är, men vi har inget annat val. Jag har i olika sammanhang den senaste tiden kommit i kontakt med många människor som har ett stort behov av stöd, av olika anledningar. Det kan handla om svårt sjuka familjemedlemmar eller dödsfall i familjen eller en del saker som jag inte kan berätta om för någon utomstående. När man hör deras berättelser undrar man ibland hur de över huvud taget orkar leva vidare, men svaret är just det - de har inget annat val. Vi kan inte säga "hallå där livet, det var inte så här jag hade tänkt mig det hela".

Om mycket är pest gäller det att hitta något bra som kompenserar det. Jag har sången i mina gospelkörer som glädjeämne, andra hittar något annat. Något som engagerar och ger inspiration, oavsett vad det är.

Vissa människor kan inte acceptera något som det är. Som någon sade en gång ”Alla klagar på vädret men ingen gör något åt det”. Jag hörde om en person som på vintern sade ”Ja se värme tål jag hur mycket som helst men kyla klarar jag inte” och på sommaren sade han ”Ja se kyla tål jag hur mycket som helst men värme klarar jag inte”. Vilken tillvaro, det betyder att han aldrig var nöjd någon gång på hela året!

Då är det mycket mer inspirerande med människor som gör det bästa av det de har. En bekant till mig har just den förmågan att göra något utav de förutsättningar som ges. Problem är till för att lösas med de resurser som står till buds. Är det dags att laga mat så är det bara att ta det som råkar finnas till hands och komponera något riktigt gott av det. Så skulle vi alla försöka leva.