Visa endast rubriker

Söndagskrönika 14 mars 2010

Enligt meteorologerna är det inte vår förrän dygnsmedeltemperaturen överstigit noll grader ett visst antal dygn i sträck. Men vad än meteorologerna säger känns det som om våren har kommit nu.

Det måste vara ljuset som gör det. Plötsligt är det inte mörkt när man åker till jobbet på morgonen och inte mörkt på eftermiddagen heller. Det känns ljuvligt att äntligen slippa släpa sig upp i kolmörkret för att åka till jobbet.

Även i livet är det så. När det ser som mörkast ut kan man plötsligt upptäcka att det faktiskt finns en strimma av ljus som tittar fram. En tråkig händelse i min närhet har lagt viss sordin på stämningen de senaste veckorna. Av hänsyn till de närmast inblandade skall jag inte berätta exakt vad det handlar om, men däremot att det sätter gemenskapen i en grupp på prov. Vi som berördes av händelsen fick många bevis på hur mycket det betyder att vara delar av en väl sammansvetsad grupp, där vi känner en stor gemenskap, när något tråkigt som skakar om oss alla inträffar. Vi har ägnat mycket tid åt att prata om händelsen och åt att bearbeta den, men framför allt åt att stötta varandra genom den här perioden – som långt ifrån är slut ännu. Och det är i det stödet mellan dem som ingår i gruppen som jag ser den där strimman av ljus. Att veta att vi känner för varandra och är beredda att ta hand om varandra genom svårigheterna ger en styrka som tar oss igenom och som gör oss så mycket bättre som grupp, på alla sätt.

Vad som än händer i framtiden kommer vi att veta att vi har detta med oss. Vi är en grupp människor som har gått igenom något tillsammans och för varje dag kommer det att bli ljusare.

Precis nu då det blir ljusare kommer jag att ta mig lite tid att komma ikapp mig själv på olika sätt. Ledigheten blev på sätt och vis påtvingad, eftersom jag inte tagit ut tillräckligt mycket semester det här semesteråret och enligt semesterlagstiftningen måste göra det innan det nya semesteråret börjar den 1 april. Alltså är jag borta från jobbet några veckor framöver.

Vibeke Specht, som vikarierat för mig tidigare, kommer att ta hand om alla tips och händelser som gäller Bollebygd under tiden. Efter påskhelgen är jag tillbaka med friska krafter för att fortsätta bevaka smått och stort i hela Bollebygds härad. Men fram tills dess tänker jag ta vara på ljuset – i alla former.