I år är det 30 år sedan Mårdaklevsrevyn drogs i gång.

Och gänget bakom den kan konstatera att ”det är faktiskt en del som pratar om revyn än i dag”.

Under några år hade sketcher varit givna inslag på idrottsföreningens fester. 1979 togs steget fullt ut och den första ”riktiga” revyn var född.

– Jag var kassör och föreningen måste ju få in pengar, säger Tore Wallnedal.

Wallnedalarna bildade en rejäl stomme. Tore och barnen Sören och Iréne var med från starten och så småningom kom också dottern Annika med. Och mamma Ingrid bidrog med kläder.

Annika, numera Andersson, är onekligen den som klättrat vidare och blivit stjärnan i gänget. Men bläddrar vi i gamla program (de första framtagna med hjälp av stencileringsapparat) så hittar vi fler kändisar.

I orkestern, ständigt med Peter Ringdahl som kapellmästare, fanns första åren Håkan Runevad. Håkan som numera har en bärande roll i Falkenbergsrevyn.

– Och så var Stefan & Krister med i orkestern. Vi brukar säga att de inte var tillräckligt bra för att få stå på scenen, minns Sören Wallnedal med ett skratt.

Revyn växte till sig år för år, men parollen att bara använda eget material bestod. Den blev proffsigare och uppmärksammad av massmedia. Underhållningslegenden Uno ”Myggan” Eriksson gav rejält med beröm.

Och på 80-talet var det till och med dags för turnéer. Då var det inte längre intima Valltuna bygdegård som gällde.

– I Borås kunde det vara 500-600 i publiken.

En annan höjdpunkt var 1986. TV-profilen och Svenljungasonen Rolf Gustavsson tog med revygänget till Göteborg och TV_inspelning.

Gruppen blev med åren allt tajtare. Premiäråret innehöll rollistan sexton namn. Sista året var de nio på scenen.

Varför la ni av?

– Flera flyttade och några fick barn. Det gick inte längre att börja spåna i september och sedan lägga flera månader på en revy, konstaterar Sören.

– Men det var roliga år!