Nu är de två rashotade husen mellan Töllsjövägen och ån i Erikstorp ett minne blott.

De har rivits och inget kommer att byggas på den utsatta platsen.

I september 2008 gav kommunfullmäktige uppdraget till kommunstyrelsen att lösa in de två fastigheterna (Erikstorp 4:38 och Erikstorp 4:39), utrymma husen, riva dem och återställa marken. Därefter skulle marken bli naturmark, eftersom det vore förenat med fara att bygga något på platsen överhuvudtaget.

Beslutet togs efter att kommunen fått besked av Vägverket att inget kommer att göras för att förstärka Töllsjövägen, trots att den går bara ett par meter från ett cirka 18 meter högt stup med kraftig rasrisk.

Vägsträckan förbi stupet har hastighetsbegränsats till 50 kilometer i timmen för att minska vibrationsrisken, men många bilister kör ändå i minst 70 förbi platsen, vilket oroar närboende som vet hur marken ser ut.

Nu har husen rivits och marken kommer inte att bebyggas igen på grund av rasrisken. Räddningsverket har stått för drygt tre miljoner av kostnaden, vilket motsvarar cirka 80 procent, medan Bollebygds kommun får skjuta till resterande belopp.

Karl-Anders Karlsson bor i en villa på andra sidan Töllsjövägen, mittemot de två rivna husen. Hans farbror byggde det röda huset till vänster någon gång på 1930-talet.

– Det har haft fyra ägare genom åren - Gustaf och Ida Karlsson, familjen Nätt, Per-Gunnar Gustafsson och den senaste ägaren. Marken var avstyckad från Erikstorp Nedergården som min pappa kom från.

Det gula huset till höger byggdes 1961 av Sven och Kajsa Karlsson och den siste ägaren innan kommunen tog över köpte det av dem.

– Jag minns att 1961 fanns det bara några gårdar här. 1974 flyttade de första in på det nya området. På åkrarna där villorna ligger i dag har vi jagat, skördat säd och tagit upp potatis.

Han säger att området förändrats mycket sedan bönderna fick ge plats åt villabebyggelse.

– Framför allt ser man det i dalgången. När det inte går djur där och betar växer det snabbt igen med vegetation. Djuren är bra på att hålla slyn borta. Och det djuren inte kunde ta till exempel vid åkanten tog man med ”hacke- slått”.