Visa endast rubriker

Partisymbolen värdefullt varumärke

De är lätt att få för sig att partisymboler använts på valaffischer i alla tider.

I själva verket kom genombrottet först i slutet av 1960-talet, och blommorna är ett svenskt särdrag.

– Före 1960-talet använde partierna oftast inga symboler på sina affischer utan skrev helt enkelt bara ut partinamnet, säger Bengt Johansson, professor vid Göteborgs universitet, med valaffischer som ett specialområde.

Först ut att använda partisymbolen på sina valaffischer var det då helt nybildade partiet Kristen Demokratisk Samling 1964.

– Symbolernas intåg sker samtidigt med varumärkenas genombrott i den kommersiella världen, säger Bengt Johansson.

Hur ska en bra partisymbol vara?


– Den ska vara direkt igenkännlig och kunna användas och synas överallt, i alla medier och storlekar. Den bör också passa in i berättelsen om partiet.

Miljöpartiets maskros skapar en känsla av något vilt, naturligt och en smula bångstyrigt. Vänsterpartiets röda nejlika kopplar tillbaka till revolutionen i Portugal 1974 och de rödas kamp mot fascismen i 1900-talets Europa.

Landskapsblomma


Folkpartiets blåklint är hämtad från rösträttsrörelsen, som startade i Östergötland där blåklinten är landskapsblomma.

Centerns fyrklöver antogs som partisymbol redan 1942 men det dröjde tre decennier innan blommorna slog igenom på valaffischerna.

Miljöpartiet hade med maskrosen redan 1982. Och även om den röda rosen hade figurerat inom socialdemokratin ända sedan 1912 användes den aktivt i en valrörelse först 1979.

– Utomlands är blommor som partisymboler betydligt mer ovanliga, säger Bengt Johansson.

Moderaterna är faktiskt det enda svenska riksdagsparti som konsekvent hållit sig undan växterna. Det karakteristiska M:et användes första gången 1968.

– På senare tid har man också tonat ner användningen av M:et och fokuserat mer på att lyfta upp ”nya moderaterna”, säger Bengt Johansson.

Svår att tyda


Med tiden har symbolerna också blivit alltmer stiliserade. Socialdemokraternas ros i Javier Mariscals tappning är mer en fristående bild än en avbildning. Folkpartiets blåklint är heller inte helt lätt att tyda.

– I framtiden kanske man inte alls kommer att kunna se varifrån partiernas symboler är hämtade, säger Bengt Johansson.