Stugan brann. Men Daniel Everborn och Linnea Larsson anade ingenting när de väcktes av räddningspersonal i söndags morse.

– Fem minuter till och de hade fått bära ut oss i svarta påsar istället.

Efter en helg av renovering i stugan i Olofsbo somnade paret vid tretiden på lördagskvällen. Eftersom taket hade målats hade brandvarnaren tagits ner.

– Det var inte den första tanken som slog mig just då klockan tre på morgonen. Att brandvarnaren skulle upp igen, säger Daniel Everborn.

Runt åtta på morgonen larmade en förbipasserande räddningstjänsten när personen såg lågor komma från fasaden.

– Hon hade försökt väcka oss men vi hade inte hört något. Istället vaknade jag av att någon ryckte väldigt våldsamt i handtaget, säger Daniel Everborn.

– När jag vaknade såg jag ingenting, det var bara alldeles vitt. Sedan förstod jag att det var rök. När jag fick upp dörren mötte jag en rökdykare som slet ut mig.

Direkt efteråt väcktes även Linnea Larsson och kunde också ta sig ut. Väl ute kunde paret bara se på när personal från Falkenbergs räddningstjänst släckte elden.

Stugan som är gammal saknade tillräcklig luftspalt mellan murstock och vägg varför branden startade.

Jens Christiansson, brandingenjör var först på plats.

– De hade änglavakt. Fem-tio minuter till och det hade varit kritiskt. Det kunde gått hur illa som helst. Det räcker med ett par andetag i den röken, säger han.

Paret är tagna av händelsen men samtidigt tacksamma. Både för hur det gick och på det sätt räddningspersonalen skötte händelsen.

– Alla på plats skötte allt väldigt professionellt, det finns inget att klaga på. Vi har dem att tacka för mycket. Men framförallt personen som larmade, säger Daniel.

– Hade det hänt på natten hade vi inte suttit här. Det går inte att låta bli att tänka på det, avslutar Linnea Larsson.