Mia Jonsson är fortfarande kvar på sjukhus en vecka efter hundattacken.

I måndags kämpade Mia Jonson i Sjömarken för sitt liv då en rottweiler överföll henne och slet sönder hennes armar. Efter flera operationer vet hon trots allt att hon kan använda händerna.

Mia Jonson och hennes familj hade precis kommit hem efter fem veckors semester och höll på att packa upp. Före middagen ville hon ut och springa. Hon tog den vanliga vägen förbi förskolan och upp i skogen.

– Jag passerade en kvinna med en stor rottweiler. Lite konstigt var det att hon satt ner och höll i halsbandet.

När Mia Jonson passerat hörde hon hur kvinnan skrek ”nej” och hunden kom rusande. Kvinnan ropade att hunden bara skulle hälsa.

– Men den slet tag i mina armar för att dra ner mig. Jag glömmer inte ljudet då köttet släppte från armen.

Striden pågick 10–15 minuter och Mia Jonson tänkte bara att hon inte fick ramla omkull, för då skulle hon dö. Hon skyddade halsen med armarna medan hunden bet henne i armar, ben och ansikte.

Till slut föll hon men hade turen att falla intill en träpåk som hon slog hunden med tills den backade så att ägaren kunde ta fast den. Mia letade upp kopplet och ägaren band den så att hon kunde komma därifrån.

– Jag kom fram till några personer i en trädgård och skrek ”hjälp jag dör”. De tog hand om mig, lindade in armarna och ringde efter ambulans och polis.

Inne i garaget i väntan på ambulans bröt hon ihop och bara skrek.

– Det borde finnas en lag att sådana hundar skulle ha munkorg, säger Mia Jonson. Joggingspåret är inte långt från förskolan där vi har våra barn. Ett litet barn hade kunnat bli dödat.