Man tager vad man haver. Vid ljusstöpningen i Gesebols bygdegård i helgen värmdes stearinet i en varmvattenberedare.

– Min man Leif gjorde i ordning den åt mig när en bekant skulle kassera den, säger Erna Karlsson. Den fungerar jättebra.

Hon är en av dem som håller i trådarna vid stöpningen. Eller kanske inte, andra får hålla i trådarna och doppa ner dem i stearinet medan Erna kokar stearin, häller i det och håller koll på temperaturen i den gamla varmvattenberedaren. Stearinet skall hålla runt 60–65 grader när man doppar ljusen.

Siv Eriksson från Gesebol är också till hjälp för ljusstöpargänget.

Principen för ljusstöpning är att en veke doppas i smält ljusmassa som fastnar på veken. Den lämnas att kallna och stelna och doppas sedan igen tills ljuset har fått önskad tjocklek.

För att få raka ljus måste man vara noga med att arbeta i dragfria lokaler. Till och med luftdraget då en dörr öppnas och stängs kan räcka för att ett ljus skall bli snett.

Det traditionella sättet att stöpa ljus är att knyta ihop vekarna längst ned och sedan hålla vid knuten och doppa dem i stearinet. Nackdelen är bara att ljusen blir för tjocka längst upp. Gänget som håller på i Gesebol i Vuxenskolans regi har kommit på en variant med kartongskivor där man drar igenom den del av veken som skall vara längst upp. Sedan doppar man ljusen, ljuskronorna, näten eller vad man nu har tänkt sig för form. Då blir det automatiskt mer stearin nedtill än upptill på ljusen.

Kartongskivorna hängs upp utmed fyra "banor". Det finns 25 ljus eller ljuskronor per bana och varje ljus eller ljuskrona doppas 30 gånger innan de är klara. Det springs fram och tillbaka gång på gång över det det gråpapperstäckta golvet. Det blir rena motionspasset för de åtta deltagarna att få sina ljus klara.

När Vuxenskolans grupp är klar är det scouternas tur att ta över bygdegården och stöpa lika många ljus.

– Scouterna har med ljusen som lotterivinster, säger Siv Eriksson. Vi stöper mest till husbehov och för vårt nöjes skull.