Planerna på stationen gick om intet. Istället väcker Carina Bülow nytt liv i Klockaregården.

Och förverkligar kafédrömmarna.

– Det ska bli fantastiskt roligt att det äntligen blir av, säger hon.

Fast en regntrist novemberdag är det pirrigt också. En massa arbete återstår som ska bli klart i tid, lagom till julmarknaden i Fritsla.– Och så är det ett stort steg för mig att gå från anställd till att bli min egen.

BT berättade i våras om Carina Bülows kaféplaner. Då var tanken att öppna upp stationshuset i Fritsla.

Men Banverket håller på att utvärdera alla sina stationsbyggnader och ville varken sälja eller hyra ut.

Jobbet som kokerska på Bjälbo var på upphällningen eftersom köket skulle bli ett rent mottagningskök.

Istället började Carina jobba på Solgård och fortsatte snegla efter andra lokaler.– Jag gick förbi Klockaregården och tyckte det skulle passa bra så jag ringde Marks Bostad.

Efter alla turer kring det gamla huset fylls nu åtminstone delar av det med liv, när dörrarna öppnas för kaffesugna och hungriga gäster.– Jag är övertygad om att det finns ett behov av ett kafé i Fritsla. Vi har en helt annan fikakultur i Sverige än när Napoleonkonditoriet fanns här i byn. Plus alla tygaffärer som drar besökare.

Under ett halvårs tjänstledighet ska Carina leva drömmen, sedan hoppas hon få förlängt.

– Hade inte arbetssituationen ändrats kanske jag inte tagit steget, men nu blev det en knuff i ryggen att våga. Jag lär inte bli rik utan för mig handlar det verkligen om att förverkliga min gamla dröm.

En fördel med jobbet som kokerska är att de nya, hårdare livsmedelsreglerna sitter i ryggmärgen.

– Visst, de kan verka tuffa, men det finns en anledning till dem också, det är bra för säkerheten kring hygien och hantering av livsmedel.

Några anställda är inte att tänka på i början. Men kompisar och släkt finns till hjälp om det behövs.

– Mina systrar hjälper till när vi öppnar och det är skönt eftersom detta är något nytt för mig.

Även särbon får rycka in och hjälpa till?

– Ja, han har inget val, ha ha.