Under 2007 började kroppen säga ifrån. Stig orkade inte som förut. Han blev andfådd av minsta lilla ansträngning.

– Det kom smygande. Till sist gick det inte längre, säger Stig som sökte sig akut till vårdcentral i Ulricehamn.

Efter ett par vändor till både Ulricehamn och Borås konstaterades att Stig led av hjärtsvikt. Han blev inlagd i omgångar och han fick medicin för att kunna leva ett någorlunda normalt liv.

I det stora hela blev han ändå gradvis sämre. Nästa smäll kom i juni förra året, på en skogsträff i Härna.

– Jag kände att jag blev yr och dålig. Huvudet hängde inte med.

Efter en snabb ambulansfärd till Borås konstaterades att Stig fått en mindre stroke. Orsaken stod sannolikt att hitta i att hjärtat fungerade för dåligt. Som tur var fick Stig en snabb trombolysbehandling och han fick inga långvariga sviter.

Stroken gjorde att Stig fick åka till Göteborg och Sahlgrenska för en grundligare undersökning av hjärtat.

– Jag trodde jag skulle få en pacemaker eller nåt liknande. Det kunde inte fortsätta så som det var.

Beskedet var mer omvälvande än så. Stigs hjärta var så dåligt att det inte skulle fungera länge till. En transplantation var hans enda hopp.

– Jag blev uppsatt på väntelistan den 7 oktober. Prognosen i bästa fall var att det skulle kunna bli operation framåt februari, säger Stig som nu var mycket sämre.

I början av november blev Stig på nytt inlagd i Borås. På kvällen den 4 november fick han beskedet. Det fanns ett hjärta som skulle passa honom i Mellansverige.

– Allt måste ske på fyra timmar. Samtidigt som hjärtat började åka från ett sjukhus norröver så lastades jag in i ambulans i Borås. Klockan tre på natten rullades jag in bland grönklädda personer i en operationssal på Sahlgrenska, säger Stig.

Operationen var klar klockan nio på morgonen. Stig vaknade ur narkosen samma eftermiddag. Det är tidigt efter en så omfattande operation.

– Helt otroligt, var min första tanke. Jag har aldrig upplevt ett så lättvindigt ingrepp. Det var en helt annan känsla i kroppen, från första stund. Jag var en ny människa.

Den 5 december återvände han till gården på höjderna sydost om Marbäck. Att få återvända hem till fru, barn- och barnbarn var enormt.

– Det går inte att beskriva. Att få gå ut och gå en kort sväng i skogen och att få hålla mitt lilla barnbarn Edvin här hemma. Härligt, säger Stig och tittar ut genom fönstret mot huset där dottern och barnbarnet bor.

Rehabiliteringen har fortsatt gått bra. Planen är att Stig ska börja jobba deltid igen framåt sommaren och skogspromenaderna har redan blivit längre.

– Att bara komma ut i skogen ihop är fantastiskt nu. Vi behöver inte åka jorden runt eller köpa dyra presenter till varandra. Efter en sådan här resa är det lätt att uppskatta det lilla i tillvaron, säger Stigs fru Gunilla.

– En sådan här sak går man igenom tillsammans. Jag tror det har varit minst lika jobbigt för mina anhöriga som för mig. Gunilla har varit fantastisk, kontrar Stig.

Förutom Gunilla har också ett tv-team följt Stigs resa till ett nytt liv med ett nytt hjärta. Programserien heter ”På liv och död” och sänds i SVT.

Avsnittet med Stig från Marbäck sänds i dag.

– Jag gav tidigt ett positivt svar på frågan om det var okej att bli filmad om det blev en transplantation och jag ångrar mig inte idag. Jag hoppas att det kan hjälpa andra som kan komma i samma situation.

Stig och Gunilla har fått se programmet i förväg. Då kom känslorna fram.

– Jag grät hela tiden. Det gick inte att hålla tillbaka tårarna, säger Stig.

Han tittar på Gunilla och den blicken säger mer än den senaste timmans alla ord. Stig Arvidsson har fått en andra chans i livet.

Henrik Erickson/UT