Det ropas mycket efter spetskompetens. Knut Edvinson har den.

I 27 år jobbade han på Borås Spetsfabrik. Efter det har han i Gingri skapat ett museum och industriellt minnesmärke där vi fortfarande kan se och möjligen fatta hur spetsar knypplas maskinellt.

Man måste inte vara knypplingsälskare eller spetsintresserad för att gilla Spetsmuseet. Den tekniskt intresserade kan här beskåda verkliga läckerbitar i mekaniskt raffinemang.

Knut Edvinsson förklarar för besökarna från BT, men frågetecken fyller skallen i snabbare takt än ny spets träder fram, centimeter för centimeter. Hjulen snurrar, tunt garn lämnar spolar och styrs av en ring vassa knivar. Allt styrs av hålkort sammansatta till band i kretslopp. Jo, det fungerar men det är inte lätt att förklara hur. Det måste ses.



Här är boråsisk industrihistoria. Axel Rydin startade spetsfabriken där Oscar Jacobsons nu ligger, alldeles nära BT-huset. Redan 1893 flyttades maskiner och allt till Gingri. Där lockade vattenkraften.

– Som mest fanns här 500 maskiner som tillsammans knypplade 2,5 mil spets per dag med hjälp av 125 anställda, berättar Knut Edvinson. 50-talet var höjdpunkten. Knypplade gummisresårer med "Eiser" inknypplat hörde till storprodukter. Spets med metalltråd som elegant höll ut underkjolarna. Och utan spets på lakanen blev det knappt någon nattsömn då.



– Tvättmaskinen hör till det som fördärvade marknaden för spetsar. Det knypplade höll inte för den omilda behandlingen, säger Knut.

Slutet av 60-talet och sedan 70-talet med sitt förakt för minsta prål blev slutet. 1971 lades fabriken i Gingri ner. Familjen Rydin hade ägt hela tiden.



Men Knut Edvinson håller arvet och spetskompetensen vid liv. Och här finns ännu möjlighet att maskinellt knyppla till exempel ett avancerat Skånemönster som kräver hela 1000 hålkort i band.

Här tillverkas skoband också. Knut beklagar lätt att det är gulsvarta band som kommer ut maskinen. Han skulle hellre se blåvita, för Norrby. Men det är marknaden som styr även här.