Ulricehamns utseende och utbildning är i fokus i den politiska debatten. Planerade höghus och nedlagda skolor sätter känslorna i svall.

Beslutet att lägga ned skolan kom som en chock för Älmestads och Nittas elever.

Den torra och tråkiga rubriken ”Omstrukturering av skolorna i Ulricehamn” som barn- och utbildningsnämnden (Bun) hade uppe vid aprilmötet innebar dödsstöten och reste frågan vilken skola som stod näst på tur.

Skolans framtid är en het valfråga i Ulricehamn. Landsbygdsivrarna i Centerpartiet röstade emot nedläggningarna, tog avstånd och krävde granskning av hur stor besparingen på att lägga ned byskolor egentligen blir. Men (M) och (S) stod enade och hänvisade till tidigare fastslagna direktiv att skolor med färre än 60 elever ska läggas ned eftersom små skolor innebär sämre kvalitet på undervisning och lägre betyg.

Debatten har fortsatt. Bun:s dåliga ekonomi och åtgärder för att få bukt med densamma skapar orosmoln.

Att Ulricehamn ska växa är politikerna eniga om. Men inte på höjden, att döma av den protestvåg med 17 överklaganden som vällde in mot planerna på ett femvåningshus i det strandnära kvarteret Tvingen. Ulricehamn ska även i framtiden ha karaktären av en småstad och då göre sig icke höghus besvär, hette det från såväl höger och vänster. Just nu pågår en tvåårig studie av Ulricehamns utveckling.

Och hur blir det med alla satsningar på kultur och fritid? Lassalyckanprojektet fördyrades redan innan spaden satts i jorden, beslut om bibliotek/kulturhus har ännu inte fattats och museisamlingarna ligger därmed i träda.

Ulricehamns aptit är stor. Frågan är om matsäcken räcker att mätta.