Hällingsjö var i flera år fast punkt i den vandrande målaren Mikael Raatikainens liv. Men det var i Kungsäter och Karl Gustav som han tillbringade de sista åren. Nästa lördag uppmärksammas Raatikainen och hans verk i Rävlanda.

– Jag minns honom mycket väl. Redan på 40-talet var han här och målade, kom hit några veckor och försvann. Så dök han upp igen efter ett tag. Men på 50-talet bodde han fast här, i torpet Freds, berättar Kungsätersbon Ingvar Botin, som har ett tidigt minne av att han tittade på när Raatikainen stod och målade med utsikt över Fävren. Det var i mitten av 40-talet.

– Vid den tiden var han också på gården Tolycke och målade. Där gjorde han flera tavlor med samma gård som motiv. Det var många på gården som önskade en avbildning av gården, minns Botin.

På 50-talet jobbade Ingvar Botin i handelsboden i Kungsäter. Dit kom Raatikainen för att köpa mat.

– Han var inte pratsam. Han uträttade sitt ärende och så var det klart. Det blev korta butiksbesök.

Den 70-årige målaren var då en bra bit från den elegans som präglade yngre år. Att en mängd katter också levde mer eller mindre instängda hemma på torpet gav en speciell doftton.

När hälsan började svikta rejält kom Raatikainen till ålderdomshemmet i grannsocknen Karl Gustav. Det var samma kommun. Om han dog där eller på sjukhus är Ingvar Botin inte säker på. Att målaren begravdes i Kungsäter är dock fullt klart, signalerat av en gravsten.

Den noggranne Mikael Raatikainen skulle säkert ha retat sig på att namnet felstavades på stenen. Rattikainen istället för Raatikainen.

Torpet Freds är rivet, men den karaktäristiska stenplatån som det stod på ligger kvar. Ingvar och Gunnel Botin har i sin ägo en målning som visar torpet. Men det är ingen Raatikainen. Kerstin Brodin målade torpet 1979.

I Kungsätersbygden finns mängder av gårdsmålningar från Raatikainens pensel, intygar Ingvar Botin. Som barnfödd här och som lantbrevbärare i många år känner han trakten som få. Sjön Fävren och tjädrar blev säljbara alternativ när målningarna av den egna gården inte lockade alla. Flygfoto konkurrerade då också som gårdsdokumentationer.

Men i regel bleknade flygbilderna. Raatikainens målningar lyser ännu med sina ursprungliga klara kulörer.