Visa endast rubriker

Efter två månader som arbetslös? nu vill Carina Johannisson jobba

– Jag är en sann optimist. Och tror att allt ska ordna sig på bästa sätt, säger hon.

Nu tycker hon det är nog.

Efter två månader hemma som arbetslös längtar Carina Johannisson efter att börja jobba igen. Och ser fram emot ett timvikariat inom skolans och förskolans värld.

Vi träffade Carina på hennes första dag som arbetslös i mitten av januari. Hon hade då jobbat fem år på Elmo men var en av de 35 IF Metallarna som fick lämna företaget. Tidigare i sitt liv hade hon bara varit arbetslös under några månader.

Den här dagen när vi möter henne igen sitter hon vid köksbordet och gör läxan hon fått av sin nya jobbcoach. Hon ska plocka ut egenskaper om sig själv. Hon kryssar för glad, eftertänksam, positiv. Och upptäcker att sambon Tobias tidigare fyllt i samma egenskaper om henne.

Men samtidigt beskriver hon känslan av att vara arbetslös. Under den första tiden hade hon svårt att förstå att hon inte längre tillhörde Elmo och arbetsgänget.

– Det tog ett tag innan jag landade. Samtidigt har mina arbetskamrater, som fick stanna kvar, inte jobbat fullt ut. Och jag har kunnat träffa dem och umgås privat. En mycket positiv upplevelse.

En annan positiv upplevelse för Carina har varit att hon fått tid att tänka till om vad hon vill göra fram över. Att se arbetslösheten som en ny chans att byta till något nytt. Hon är utbildad undersköterska och har tidigare jobbat inom äldreomsorgen under 13 år.

– Men jag har gjort mitt där. Nu vill jag jobba med barn och kanske utbilda mig till förskollärare. Men jag måste först testa på att jobba med barn.

Utifrån denna insikt började Carina ringa runt till olika förskolor och skolor. Förr jobbade hon ett tag som elevassistent i Sexdrega och där fick hon nu napp på ett timvikariat. Hon ska också iväg på en jobbintervju inom barnomsorgen i Marks kommun.

– Jag är beredd att jobba hur mycket som helst. Och nu gäller det att ställa upp direkt när de ringer. I nästa vecka upphör också den statliga lönegarantin för Carina. Och detta ekonomiska faktum driver naturligtvis på henne också. Efter sju karensdagar kan hon börja stämpla.

– Men nu vill jag jobba. För jag vill inte vara hemma längre. Jag är på hugget och sugen på jobb. Och tänker på alla de lyckliga som har ett jobb.

Och barnen Sofia och Jesper har redan börjat träna sig på att själva göra i ordning frukosten på morgonen. För nu kan de inte längre vara säkra på att mamma är hemma hela tiden. Hoppas i alla fall Carina och det redan nästa vecka.