82-åriga Dorit Bolander skulle bada och göra sig i ordning inför PRO:s dans.

I stället gick dörren i baklås och hon blev sittande på toaletten i fyra dagar och tre nätter.

– Jag trodde verkligen att det var slutet på mitt liv, säger Dorit Bolander. I fyra dygn satt hon inlåst i badrummet. Utan något att äta, utan ordentliga kläder och utan något att värma sig med.

Det var tidigt i fredags morse som Dorit gick in på toa för att göra sig i ordning inför PRO:s dans. Eftersom hon bor själv i sin villa så låste hon inte dörren.

– Helt plötsligt gick dörren igen och sedan var den låst. Jag bankade och skrek men ingen hörde.

Dorit är aktiv i PRO och skulle på fredagen hjälpt till att göra smörgåsar inför en dans.

– Jag var säker på att de skulle komma och rädda mig eftersom jag inte dök upp. Jag kan inte fatta att de inte kom tidigare, säger hon.

Badrummet på andra våning har ett takfönster men för Dorit som inte är så lång gick det inte att nå.Med jämna mellanrum skrek hon och bankade i badkaret med en borste. Utan resultat.

– På måndagen tog jag ner draperistången och försökte bryta upp dörren. Sedan vickade jag en massa på handtaget och till slut lossnade det. Då hade jag i alla fall ett litet hål på 1,5 centimeter.

Under de fyra dagarna satt Dorit på toalettlocket och funderade. På nätterna fick hon lägga sig på badrumsmattan med en handduk som täcke och tvättsvampar som kudde.

– Som jag har funderat! Allt möjligt har snurrat runt i huvudet. Det är inte klokt vilken fantasi man har, säger Dorit och ler.

Sent på måndag eftermiddag kom räddningen. Några av Dorits vänner hade blivit oroliga. Genom det lilla hålet i dörren kunde Dorit höra dörrklockan en trappa ner.

– Och vilken fart det blev på mig! Jag skrek och levde runt som en galning, säger Dorit och skrattar.

Hennes vänner ringde ambulans och tillsammans kunde de bryta sig in och välkomna Dorit ut till friheten.

– Ambulansmännen var oroliga men jag mådde jättebra och behövde inte följa med till sjukhuset. Sedan fick jag vara lite försiktig när jag började äta igen men jag var inte så hungrig. Kan ni tänka er, inlåst i fyra dagar och inte en enda gång var jag hungrig.

Händelsen, som skulle gjort de flesta panikslagna, verkar inte haft någon större inverkan på den pigga 82-åringen.

– Jag har väl starka nerver. Men det var ren lycka att komma ut, säger Dorit leende.