Nybörjare och veteraner samsades vid borden när Björkelid i Rävlanda ordnade surströmmingsskiva för de boende.

Medan personalen rensar fisken och lägger ihop surströmmingsklämmorna åt de boende underhåller Ralph Arnestig från Bollebygd med sång och pianospel. Efter inledande Jag har en liten melodi radar han upp allt från Gamla Nordsjön, Fritiof och Carmencita och Calle Schewens vals till Du är min man (med texten ”jag är din man”) och Ett litet rött paket. Många kan sångerna och sjunger med lite tyst vid borden.

Personalen har handskar när de jobbar med maten. Doften sätter sig i händerna och är svår att få bort. Alla är inte lika förtjusta i att hantera surströmmingen som Anne Jonsson, Björkelids surströmmingsexpert och den enda som kan rensa riktigt bra.

– Det började med att några av de gamla frågade efter surströmming för några år sedan, säger Anne Jonsson. Vi hade ju redan kräftskiva och sådant. Nu har vi väl haft surströmmingsskiva i fyra år. En del av de boende har lärt sig äta det under tiden.

Själv tycker hon att det är jättegott.

– Och bra för magen, men man får inte rapa nära folk efteråt. Det luktar.

Ulla Augustsson provade surströmming förra året, men blev inte frälst, så i år håller hon sig till alternativet sill i klämman.

– Det var inte gott, säger hon. Jag mådde riktigt illa.

Vid bordet intill sitter Lilly Wiman, Karin Wallin och Sten Sjöberg. Alla tre äter surströmmingsklämmor med god aptit.

– Min mamma var norrländska så jag är uppväxt med surströmmingen, säger Lilly Wiman. Det tar säkert ett tag att vänja sig om man inte är norrlänning.

Den enda synpunkt hon har är att hon fick mineralvatten att dricka till. Det skall vara mjölk eller öl.

Och om någon undrar, så premiäråt BT:s reporter faktiskt surströmming på Björkelid. Men Ralph Arnestig och flera i personalen vågade inte.