Den 12 oktober 2006 slöt de sex partierna i majoriteten i Borås fullmäktige en sexsidig överenskommelse med 92 enskilda punkter inför mandatperioden.

Borås Tidning har granskat överenskommelsen. Och valt att i dag lyfta fram fem av de viktigaste målen som genomförts och fem som inte genomförts.

Varför gör vi på detta viset?

Av praktiska skäl. Inga andra.

Många inslag i överenskommelsen är nämligen sådana att de är svåra att värdera, att bocka av. Det är många ”bör”, ”lyftas upp” och ett och annat ”ses över”.

Måttstocken blir därefter.

Visst, det är inget konst att kontrollera om ”Översyn av Borås stads miljömål skall ske” verkligen har skett. Men eftersom det i sammanhanget inte uttalas vad översynen ska leda till, är det också svårt att bedöma värdet av detta löfte.

Eller om det ens är ett löfte.

Den så kallade löftesforskningen visar att partierna i mycket hög utsträckning håller vad de lovar. Samtidigt som väljarna är av den bestämda uppfattningen att politiker gör precis tvärtom.

Är då detta att granska löften i själva verket ett nollsummespel? Kanske.

Det blir i alla fall inte lättare när sexpartimajoriteten formulerar sig så att man bildligt talat slår in vidöppna dörrar.

Vill man ha Götalandsbanan dragen genom Borås faller det sig ganska naturligt att ”En korridor för Götalandsbanan genom Borås måste reserveras”.

Frågan är om sexpartimajoriteten, eller fullmäktige som helhet, verkligen hade så mycket med den saken att göra. Som ambition är det lovvärt.

Men hur mäter man en fråga som kommunen endast till liten del själv äger att besluta om?

Annat är lättare att bedöma och bocka av med röd eller grön penna. Men vad väger tyngst – att lyckas eller misslyckas?

Frågan är förrädisk. Vad händer om partierna för att lyckas bara lovar sådant de vet att de kan hålla? Har man då verkat för sådant som var viktigt och väsentligt, eller bara för sådant som man vet skulle gå att lösa? Vittnar misslyckandets röda bockar bara om att man varit kraftlös, inte kunnat komma överens eller medvetet lovat mer än man avsett att hålla?

Hur ska man värdera det enskilda uppfyllda löftet mot det ouppfyllda?

Hur mycket väger en kraftfull ekonomi – trots finanskris och lågkonjunktur – mot fortsatt trängsel på dagis? Vad är Ramnavallens renovering, Alidebergsbadets förvandling och det goda hälsolägets rosiga kinder värda i förhållande till bristen på skattesänkningar, trångt i trafiken och missar i miljömålen?

Ytterst är det, granskning eller ej, en fråga för varje väljare att avgöra.