Utförsäljningen av Rockpartys konkursbo började under onsdagen på nätet. De kommande veckorna ska 100 000-tals detaljer av de mest skiftande slag säljas av en auktionsfirma.

– Suget efter Rockpartys prylar är jättestort, säger Stefan Engström, värderingsman på auktionsfirman Pettersson & Son.

– Telefonen ringer ofta och det kommer många mejl från hela landet.

– Och det är inte bara festivalarrangörer som hör av sig. Kommuner är intresserade, olika typer av företag, campingplatser för att nämna några exempel. Eftersom prylarnas mångfald är mycket stor är det kanske inte så överraskande.

Auktionerna, som ska pågå under tre veckor, omfattar utöver det som finns i festivaldepån norr om flygplatsen, bolaget Music Lincs och restaurangbolaget Metropols saker.

– Det är mest bråttom med att försöka sälja restaurangen och köket eftersom utbildningarna snart startar på Campus, säger Stefan Engström.

– Det ligger väl också i mångas intressen att någon tar över och driver restaurangen vidare.

Under fredagen ska Stefan Engström göra en noggrann kvalitets- och pris­inventering i festivaldepån. Där finns bland annat 100-tals bajamajor, lika många soptunnor, containrar, verktyg, maskiner, elcentraler och kablar, och trädgårdsmöbler.

– Det går åt mycket grejer för att hantera 25 000 besökare, säger Stefan Engström. Här finns sex kilometer viltstängsel och 30–40 stora tält av mycket god kvalitet.

- Från Rockpartys kontor och Music Linc finns också mycket datorer, möbler och filmutrustning som ska säljas.

Stefan Engström har jobbat många år med att inventera och sälja ut stora konkursbon i olika delar av landet. Han går inte sällan till jobbet kluvna känslor, även om han inte får bli sentimental.

– Men just i fallet Rockparty känns det lite extra sorgligt, säger han. Jag var själv på en av de allra första festivalerna och nu är allt på väg att försvinna om ingen vill börja om i mindre skala.

– Det är nog mindre sannolikt att någon köper upp allt här och slår på stort.

På sin tidigare meritlista har Stefan Engström bland annat arbetet med att röja upp i röran efter Fanerduns kollaps i Kalmar.

– Det var svårt och inte alls som i Hultsfred, säger han. Det gick ju inte att kommunicera med kineserna som med Rockpartys medlemmar.

– Fanerdun tog ett och ett halvt år att reda ut. Den sista, mer eller mindre ökända, tegelhögen på 1?000 kubikmeter såldes i våras.