De har varit borta i många år. Nu kommer de tillbaka. I hundratal. Fast om de grönfläckiga paddorna kommer att klara sig är ännu osäkert.

Fågelintresserade gör stora ögon. Långväga gäster från Storbritannien tittar nyfiket och ställer frågor. Det ska komma elever från ett fritidshem och här finns representanter för länsstyrelsen och media. Intresset för den grönfläckiga paddan är stort i Ottenby den här dagen.
De har kommit i lådor från Nordens Ark på Västkusten. Här har de fötts upp och levat i lugn och ro i ett eller två år. Nu är det dags att komma ut i verkligheten, och det är därför som länsstyrelsen kallat till presskonferens.
Susanne Forslund på länsstyrelsen berättar att man har förberett den här återinplanteringen ordentligt. Man har grävt för att fördjupa våtmarkerna runt fågelstationen, bara för att man ska göra det så gynnsamt som möjligt för de små fläckiga paddorna.
De fanns över stora delar av Öland förr, men försvann undan för undan, mycket på grund av utdikning och igenväxta våtmarker, men också på grund av dåligt vatten. Den sista paddan fanns tydligen vid Högby hamn och spelade där i mitten av 1990-talet. Men orenat avlopp blev till sist dess baneman.
Den grönfläckiga paddan är en mycket hotad art och finns bara på Utklippan i Blekinge och på två lokaler i södra Skåne. Nu är den som sagt tillbaka i Ottenby och förhoppningen är stor att det ska bli ett lyckat projekt.
Men man vet aldrig. 2003 och några år framåt gjordes utsättningar av just grönfläckiga paddor vid stenbrottet vid Horn på norra Öland. Men här dök det upp mängder av större vattensalamander och dessutom kräftor. Inte bra för paddorna.
– Visst finns predatorer överallt. Men här har vi i alla fall varken kräftor eller större vattensalamander, säger Claes Andrén från Nordens ark.
Totalt skulle 400 ett- och tvååriga paddor sättas fria den här måndagen. Hur många som når lekmogen ålder är oklart och fler utsättningar kommer att ske.
Och visst är de här små groddjuren värda uppmärksamhet. De är onekligen charmiga där de lite vilset krälar omkring i plastlådorna, synbart ivriga att komma upp över kanten. Och de låter sig villigt (?) plockas upp för att visas upp.
När de väl släpps fria fattar de inte direkt att det är tänkt att de ska ta sig till muren ett par meter bort, trots att vi säger till dem och tjänstvilligt pekar ut vägen. Där ska de gömma sig under dagen, för att sedan komma fram i skydd av skymningen.