Dackarnas första nyförvärv är en gammal bekant: Ricky Kling, 22.

Efter SM-guldet 2007 lämnade Ricky Kling moderklubben Dackarna för att prova lyckan hos grannen och nykomlingen Lejonen från Gislaved.
En utflykt på gott och ont.
Kling har fått vara med om att vinna ytterligare två raka lag-SM-guld, men efter att ha fått köra i princip varenda match första året i Lejonen har det i år blivit mer sparsamt med svenska elitseriestyrningar. Särskilt sedan Mikael Max kom in i laget.
Och nu vänder alltså den svenske juniormästaren från 2008 hemåt – för att få köra.
– När Dackarna fick klart med samarbetsavtalet med Getingarna så kändes det som att sista biten föll på plats och det var då läge att sätta sig ner och prata allvar. Finns det möjlighet att köra i allsvenskan, så gör det inte så mycket om man får stå över ett par veckor i elitserien.
– Mitt huvudmål är att ta en ordinarie plats i laget. Dackarna säger att jag passar in snittmässigt. Man tränar ju inte speedway, utan är beroende av att köra matcher, säger Ricky Kling.

Nu har du kört som senior ett år, hur tycker du att du har klarat att ta det steget?

– Som junior har man ofta en given plats och jag är besviken att jag inte klarade av att ta steget fullt ut den gångna säsongen. Jag fick ganska många chanser, men lyckades inte hålla ihop åkningen. Det finns mycket mer att ta av, säger Kling.

Du har kört ihop med Nicki Pedersen i två år – har du lärt dig något av honom?

– Första året var han väldigt hjälpsam och kom och hjälpte till med allt möjligt. I år har jag kört mindre, samtidigt som han själv haft en hel del problem. Men visst har det varit nyttigt att köra med Nicki.

Tre raka SM-guld – det vore väl synd att bryta den trenden?

– Haha, ja, jag skojade med Daniel (Nelson) och sa det att jag är väl den enda gemensamma länken för de tre senaste årens SM-guld.