Det är ingen röd matta utan en randig av plast. Trots det intar den finrummet, överger sitt undanskymda golv och breder ut sig över hela utställningslokalen i
k
ulturhuset.

– De kan vara lite läbbiga ibland, erkänner Anne Ljung, museichef på Kulturhuset.
Men hon är ändå plastmattornas stora försvarare och tror att folks hatkärlek ska locka folk till utställningen i Möjligheternas rum som startar i morgon, lördag, och pågår till den 3 oktober.
Hon visar stolt upp en av de första plastmattorna som tillverkats, från 40-talet. När sedan plast blev modernt på 50-talet hade den sin storhetstid fram till mitten på 70-talet. Det var dock då som Anne Ljung fick upp ögonen för hantverket.
– Det låg en sådan i mina svärföräldrars sommarstuga, jag tänkte ”usch vad omodernt, ta bort den” men blev sedan förtjust i den, förklarar Anne framför kreationen med färgerna brunt och orange. Stugan såldes sedan men mattan behöll hon. Nu är den utställningsexemplar tillsammans med mattor som lånat av Oskarshamnsbor, tillverkaren Mekanoplast eller konsthantverkaren Marianne Käfer från Kristdala.
– Under 2000-talet har trenden pekat uppåt för plastmattan igen, nu är det plastiga intrycket lite mer accepterat igen, konstaterar Anne men är ändå beredd på att få folk kommer att vara lite kritiska till mattorna som krupit sig upp längs kulturhusets väggar.
– Jag kommer att ta plastmattorna i försvar om det behövs, de är praktiska, slitstarka och dessutom, i vissa fall, riktigt snygga.
Magnus Anderberg