Lantbruket har blivit en av de större miljöbovarna vid sidan av industrin. Men miljömedvetandet ökar också snabbt och återvinning av de använda insatsvarorna har blivit en självklarhet. I Högsby har man under två dagar samlat in närmare 40 ton ensilageplast som snart kommer till användning igen.

Claes Birgersson i Böta utanför Ruda har tillsammans med sin far Hans hand om årets plastinsamling. Denna infaller bara en gång om året på varje ort så det gäller att inte missa tillfället om man inte vill åka långt.

– Det här är jättebra och det är skönt at få bli av med plasten, säger Per-Ivar Johansson från Böta kvarn som kommer med sin traktor och ett fullt lass till grusgropen utanför Ruda där insamlingen håller till.

Alla har väl sett de stora inplastade höbalarna som nuförtiden ersätter de gamla hässjorna ute på ängarna. Plasten har blivit en större kostnad för många bönder samtidigt som den gör det möjligt at ta vara på en större del av höskörden. I priset för plasten är en återvinningsavgift inbakad, därmed är det också gratis att lämna plasten i retur när det har tjänat sitt syfte.

– Den mesta plasten kommer faktiskt i retur nuförtiden, säger Hans Birgersson. Samarbetet mellan gårdarna har ökat och den här insamlingen sköts av Maskinringen i Kalmar-Öland som har bildats för att ta hand om såna sysslor som man inte kan lösa på egen hand.

Den som har lagt ut uppdraget på Maskinringen är företaget Svepretur, som är ett icke vinstdrivande bolag med branschens olika aktörer som ägare och medlemmar. Målsättningen är att 70 procent av lantbrukets använda plast ska samlas in. Av den plasten ska så mycket som möjligt gå till materialåtervinning – alltså bli nya produkter. Resten bränns upp, men på ett sätt så att energin tas tillvara.

– Mycket av plasten går vidare på export till Tyskland och andra länder som är stora på återvinning, säger Lasse Hellström, som är verksamhetsledare på Maskinringen. I Tyskland gör man till exempel trädgårdsmöbler av det som vi samlar in.

Den plast som inte kommer i retur då, vad händer med den? Sanningen är nog att en del bränns upp på ett naturskadligt sätt ute på gårdarna, men Lasse Hellström menar att det är en allt mindre del.

– En del samlas nog på hög för man hinner inte med att komma när vi har våra insamlingar, men till slut dyker den plasten upp också. Det är klart att en del bränns upp, men det är i liten omfattning. Lantbrukarna har dessutom blivit mycket duktigare på att sortera så att plastfilm kommer för sig och dunkar, nät och säckar för sig.

Om Högsbybönderna lämnade ifrån sig 40 ton under de två dagar som insamlingen pågått i kommunen så kan det ställas mot den totala volymen av insamlad plast 2008, som var 16 000 ton. Genom att plasten till största delen var rätt hanterad och sorterad kunde i fjol 90 procent gå till nya plastprodukter.

– Det är helt upp till bonden själv om det ska vara en miljöskadlig verksamhet eller inte, säger Hans Birgersson. Det är roligt att det går så bra med återvinningen, men de som inte kommer hit borde ha sig en skrapa. Att inte sköta återvinningen kan dessutom betyda att man för- lorar pengar i EU-stöd så det finns ingen anledning att slarva.