De reser tillsammans, ordnar träffar och föredrag, ger varandra tips och råd om allt som växer. Men det som framför allt förenar dem – det är pelargonerna.

Föreningen Pelargon Oscar har sin upprinnelse i Pelargondagen. I augusti är det tolften gången dagen arrangeras.
– Pelargondagen är navet i föreningen, det är inte fel att säga så, konstaterar Kerstin Kreutz-Sabel, ordförande.
– Men vi gör mycket annat också, säger hon och får nickande bifall från de övriga styrelseledamöterna kring bordet, som den här kvällen har sitt möte på biblioteket.
– Föreningen har träffar en gång i månaden ungefär, säger Rose Raismaa.
– Och så reser vi mycket, flikar Kreutz-Sabel in och räknar upp flera av de resor som föreningen arrangerat genom åren:
– Kalvkätte utanför Hultsfred, Lisebergs trädgårdsmässa i Göteborg. Vi åker till äppelmarknaden i Kivik varje år och på trädgårdsresor lite överallt – utomlands också. Vi har varit i Tyskland, Holland, Belgien och Italien bland annat säger hon och enas med de andra att det är växtintresset som är det väsentliga, det måste inte nödvändigtvis vara pelargoner man tittar på under resorna.
Men hjärtat klappar allt lite extra för pelargonerna. Kerstin Kreutz-Sabel berättar att det finns mellan 250 och 300 ”rena” pelargonarter.
– Men totalt finns det minst 15 000 olika framodlade sorter. Det tas fram många nya varje år, säger Kreutz-Sabel och konstaterar ihop med de andra att det inte finns något stort intresse bland medlemmarna att förädla – även om Kerstin Börjesson har prövat.
– Jag hade en Kardinal från början. När jag satte frön kom det upp flera olika färger. De fick namn efter mina döttrar, säger hon.
Styrelseledamöterna i Pelargon Oscar är ense om att det man inte behöver ha gröna fingrar för att vara med i föreningen.
– Det får man sen ändå, skrattar Kerstin Åkesson, som liksom de andra fascineras av pelargoner just därför att det finns så många olika.
Och så berättar de hur de ”tigger” sticklingar när de är ute och reser, både hemma och utomlands.
– Min bästa pelargon fick jag från Pärnu. Den heter Nevesta, som betyder brud på ryska, säger Marita Malm.
Kerstin Kreutz-Sabel har en som hon kallar för Fråntrevi eftersom hon fick sticklingen när hon var i Trevi i Italien.
Alla har de olika favoriter: Urshin är Marita Malms favorit. Kerstin Börjessons heter Ardens. Kerstin Åkesson gillar de med dekorativa blad, Dollyvarden till exempel.
De kan en hel del om sin favoritväxt, medlemmarna i sällskapet, det förstår man ganska snabbt.
– Vi kring bordet har säkert tusen olika sorter tillsammans. Det kan kanske verka som en hel vetenskap det här med pelargoner, men det är faktiskt lätta växter att odla, säger Kerstin Kreutz-Sabel.