I kväll kan IK Oskarshamn säkra det allsvenska kontraktet.
Assisterande tränaren, Michael Larsson, tvingas se matchen från läktaren.
– Kroppen har sagt i från. Jag känner tryck över bröstet och mår riktigt dåligt.

Det var efter derbyt mot Nybro i fredags som Michael Larsson kände tryck över bröstet.
– Jag har mått dåligt en längre tid, men nu sa kroppen i från. Det var riktigt obehagligt.
Han ville in i det sista slippa att åka till sjukhus, men lät en sjuksköterska han känner ta ett EKG och efter det var det inget snack:
– Hon sa att jag är alldeles för ung för att få så ont i bröstet och tvingade mig att åka in. Det är väl ett förstadium till att gå in i väggen, berättar Michael Larsson, som blev inlagd för observation och fick tillbringa natten mellan fredag och lördag på Oskarshamns sjukhus.
– Alla prover de tog var bra, så det ska inte vara någon fara, men det är klart jag är orolig. Det kändes bra ett par dagar efteråt, men nu har det kommit tillbaka igen, säger han när vi träffas på IKO:s kansli på torsdagsförmiddagen.
I IKO:s a-trupp är han, tillsammans med Alexander Johansson, den ende som har ett jobb vid sidan av hockeyn. Ett faktum han tror har påverkat.
– Det har blivit för mycket. En normal dag börjar jag jobbet 06.24, går i från på förmiddagen för att vara med på träningen och sedan går jag tillbaka och jobbar till tre. Dessutom spelar vi omkring 70 matcher på en säsong vilket gör att man är borta på kvällarna och ofta kommer hem mitt i natten och ändå måste upp och jobba på morgonen.

Är det värt att hålla på med hockeyn?

– Med facit i hand: nej. Inte på det här sättet. På den här nivån lever du med det dygnet runt. Det maler i skallen hela tiden. Jag älskar hockeyn, men har försummat mina barn och mig själv den här vintern. Grannarna säger att det alltid är släckt och neddraget hos mig. Man tappar det sociala livet.

Hur påverkar det här din karriär som hockeytränare?

– Jag kommer inte kunna lägga av, men ska jag hålla på på a-lagsnivå så går det inte att dubbelarbeta. Jag ska ta ett break på några veckor och tänka, sedan får vi se.
I kväll spelar som bekant IKO säsongens sista hemmamatch, mot Olofström. Men Larsson missar den potentiella festföreställning. I stället för att stå i båset och coacha fram laget mot ett nytt allsvenskt kontrakt, så får han sitta på läktaren.
– Läkarna vill inte att jag ska stå i båset och jag måste lyssna på kroppen. Det var länge sedan man kände sådan förväntan inför en match och det är klart jag hade velat vara med. Det är ju det här man kämpar för och vill vara med och uppleva.
Vid sidan av Lenny Eriksson står i Larssons ställe skadade backen Magnus Österby.
– Österby har ju varit med mot både Sundsvall och Tingsryd i stället för mig och det har ju gått bra. Jag får sitta på läktaren och vara en vanlig kritisk åskådare i stället, säger Michael Larsson.