Ölandsbon Håkan Nilsson är fartygschef på HMS Carlskrona, som under våren blir Europas högkvarter i kampen mot piraterna i Adenviken utanför Somalias kust. En kamp som han tror blir svår att vinna.
– Så länge det finns en möjlighet att tjäna pengar kommer det att finnas pirater, säger han till Barometern.

Om en knapp månad kastar Håkan Nilsson och hans besättning loss och reser mot Adenviken. Väl framme påbörjas Sveriges ledarskap av insatsen Operation Atalanta vars mål, som Barometern tidigare skrivit om, är att skydda FN:s fartygtransporter till Somalias lidande befolkning. Uppdraget kräver ett styrkehögkvarter på vatten och det har placerats på HMS Carlskrona, marinens största fartyg.
– Det är en spännande utmaning samtidigt som det innebär ett stort ansvar. Det ska bli väldigt intressant, säger Håkan Nilsson.
Fartygschefen är ytterst ansvarig för allt som sker ombord. Vad det kan tänkas bli vet ingen ännu säkert, men Håkan Nilsson och besättningen övar sedan en tid tillbaka intensivt på de standardrutiner som gäller där nere.
– Sedan den sjätte januari har vi övat ombord i princip dygnet runt från måndag till fredag, säger han och förklarar vidare.
– Vi övar självförsvar, hur vi ska närma oss främmande fartyg och andra sammanhang vi kan ställas inför.


Under år 2008 uppskattades över tusen personer ägna sig åt sjöröveri utanför Somalia, vilket är en mångdubblering jämfört med tidigare år. Detta försvårar för FN:s World Food Program (WTF) att nå Somalias fattiga befolkning med mat och andra hjälpsändningar. Om sändelserna uteblir följer allvarliga konsekvenser.
Trots den hotfulla situationen är Håkan Nilsson lugn vad gäller hans egen och sin besättnings säkerhet.
– Det har inte inträffat någonting som har påverkat de fartyg som deltar i insatsen hittills. Dessutom har den här pirataktiviteten ett rent ekonomiskt syfte. Deras risktagande är väldigt lågt och därför anfaller de inte militära båtar.


I slutet av november beräknas besättningen vända åter. Håkan Nilsson vet redan nu vad han kommer att sakna mest.
– Det självklara svaret är min familj. Och så kommer jag att sakna den svenska sommaren, säger han.