Visa endast rubriker

Kulturskolan firade 40 år

Kommunala Kulturskolan firade 40-årsjubileum i lördags. I nästan varenda vrå i Folkets hus spelades det musik eller teater.

Pop- och rockframträdanden, "spelhörnor", ukulele-workshop, teaterdrama och akustisk musik - det var aktiviteter som pågick mer eller mindre samtidigt runt om i huset.
Helgens jubileum blev därför ett tillfälle för Kulturskolan att vid ett och samma tillfälle visa upp sig för en större publik. Torgny Berntsson, en tung faktor i utvecklandet av den tidigare musikskolan, var en av besökarna. Han anställdes som musiklärarvikarie 1970, knappt ett år efter musikskolans start. Idag är han pensionär, men är ändå kvar i viss undervisning.

Vad har du för känslor idag?

– Det känns bara roligt att Kulturskolan manifesteras på det här sättet. Det har ju hänt mycket genom åren, minst sagt. I början förväntade sig alla att ungdomarna skulle bli blåsmusiker. Sedan kom det ju en massa andra trender; det var punk och rock och synthmusik. Jag försökte väl vända kappan efter vinden och haka på de där trenderna. Jag har alltid tyckt att det är roligt att jobba med ungdomar, och det är nog en förutsättning i den här verksamheten, säger han.
Kulturskolan omfattar idag undervisning för omkring 900 elever; i den siffran räknas de med som har mer än en lektion i veckan. Kulturskolechefen Lotta Odlingson menar även hon att musikundervisningen utvecklats och förändrats.
– Från, kan man säga, enskild instrumentalundervisning jobbar vi nu på bred front med klassundervisning. Nu handlar ju allt inte om musik; vi vill utveckla drama och teater och film. En intressant sak är undervisningen i rytmik som helt utgår från individen. Det har visat sig att rytmik är användbart som utveckling för personer med funktionshinder, säger hon.
Lotta Odlingson menar att tillgänglighet är något av ett ledord för Kulturskolan.
– Till exempel vi som lärare kan vara oerhört olika som personer. Det skulle kunna vara ett hinder, men behöver inte vara det. Om man vänder på det så är det ju en tillgång i att vi är så olika, säger hon.