Jenny Hagman är förlamad från bröstkorgen och ned sedan ett drygt år tillbaka. Nu är hon besviken på kommunen som inte är färdig med anpassningen av hennes hem.

– Jag vill kunna gå ut själv och laga mat åt min dotter. Leva ett normalt liv, säger Jenny Hagman.

– Vi är medvetna om att anpassningen dragit ut på tiden, säger Annika Tengel, ansvarig för bostadsanpassningar på Mönsterås kommun, som samtidigt påpekar det varit en omfattande ombyggnad och att det nu återstår vissa småsaker att fixa. Dessa är beställda och kommer att åtgärdas inom kort.

Tidigare har Marcus Johansson, handikappad från Blomstermåla, berättat om sin besvärliga situation kring bostadsanpassningen för Barometern-OT. Nu uttrycker ytterligare en handikappad sin frustration.

– Det är inte småsaker för mig att inte kunna låsa ytterdörren och att det är ett hål i golvet som riskerar livet på min dotter, säger Jenny Hagman.

Marcus Johansson upplevde att en bristfällig dialog kring anpassningen orsakade onödiga ombyggnader.

– Jag upplever att vi har en mycket bra dialog med Jenny Hagman, säger Annika Tengel.

– Jag är tvungen att ringa och tjata för att något ska hända och då får jag en massa löften som sedan bryts, det känns inte särskilt bra alls, säger Jenny Hagman.

– Det förvånar mig att hon känner så, det är inte mitt intryck, säger Annika Tengel.

– Kommunens uppgift är att utifrån lagen om bostadsanpassning göra det som är nödvändigt för att en person med funktionsnedsättning ska få en ändamålsenlig bostad.

Annika Tengel framhåller att förseningar tyvärr är oundvikliga på grund av till exempel leveranstider på material och vinterväder som omöjliggör arbete.

– Vi har använt en stor del av vår budget för att Marcus Johansson ska få bo kvar, 1 274 000 kronor. Och vi har snart lagt nästan en halv miljon på Jenny Hagmans fall, så visst satsas det. Ombyggnadsförslagen har tagits fram på ett tidigt stadium så att familjerna fått lämna synpunkter.

– Tyvärr läggs saker en massa pengar på saker som inte kommer till användning, mina åsikter lyssnar de inte alltid till, framhåller Marcus Johansson och får medhåll av Jenny Hagman.

– Här var de jättesnabba med att sätta upp en hiss vid trappan som jag aldrig kommer att kunna använda med mina förlamade ben, det påpekade vi innan men fick inget gehör för.

Annika Tengel beklagar att hissen inte fungerar.

– Tyvärr var det inget som vi kunde förutse, vi gick på åtgärdsförslaget från arbetsterapeuten. Nu kommer vi att ersätta den med en rullstolshiss.