– Man blir behandlad som en gammal sopa. Vi är inte värda någonting.

70-åriga Mariatta Lundström i Mönsterås känner både ilska och sorg över hur hon upplever att hon blir behandlad som pensionär och handikappad.
– Samhället är inte gjort för oss, menar hon.
För några år sedan drog kommunen in färdtjänsten när reglerna hårdnade.
I takt med att Mariatta Lundström har fått allt svårare att röra sig har hon blivit mer och mer isolerad.
En granne och släktingar hjälper henne med vissa saker, till exempel handling ibland.
Men hon berättar om inställda läkarbesök och annat som hon har fått låta bli då det är för svårt och för dyrt för henne att ta sig i väg.
– En dag behövde jag lite pengar och fick ta taxi upp till banken. Den lilla sträckan från Kuggås och tillbaka kostade 140 kronor. Med pension har man inte mycket pengar och jag har fått låna pengar av min son för att kunna klara mig.
Men det är också annat som gör att hon drar sig för att ge sig ut numera och hellre stannar hemma.
I förra veckan stod hon på perrongen i Högsby och väntade på ett tåg som aldrig kom.
– Jag stod och frös så jag trodde att jag skulle dö. Efter trekvart kom det en ersättningsbuss. Min rollator sattes in i bagaget och jag fick krypa uppför trappstegen på bussen, berättar Mariatta Lundström som tyckte att det kändes förnedrande.
Hon hade försäkrats om att rollatorn var fastsatt men under hela resan hörde hon hur den slängdes omkring i bagaget.
När de kom fram till Mönsterås efter en omväg på tre mil till Oskarshamn, hade rollatorn gått sönder och hennes kläder som hade legat på den var utslängda.
Dessutom har hon haft svår värk och känt sig dålig i flera dagar efter att ha stått och frusit på perrongen så länge.
– Det är inte lätt att vara pensionär och handikappad. Nu håller jag mig här hemma i stället, säger hon.
Hon betonar dock att det finns många busschaufförer som hjälper till och hon förstår att de har ett pressat tidsschema att följa.