Visa endast rubriker

Järnvägsstationen en populär mötesplats för pensionärer

Järnvägsstationen i Berga är inte den samlingspunkt som förr, men det hindrar i varje fall inte en kvartett pensionärer med Per Simonsson, Göte Carlsson, Bertil Svensson och Bernt Johansson att träffas där varje onsdag- och fredagsmorgon över en kopp kaffe.

De tre förstnämnda har jobbat vid järnvägen, medan Bernt Johansson var butiksföreståndare vid Konsum och hade nära nog dagligen kontakt med stationen.
– Vid våra träffar hinner vi med att ta upp lite av varje om händelser här hemma och ute i stora vida världen, 88-årige Per Simonsson, som är åldermannen i gänget..
Redan 1940 började han vid järnvägen och där fram till pensioneringen vid årsskiftet 1981-82.
– Förr var det stor statusskillnad, mellan herrarna inne på stationen vi karlar, som höll till utomhus. En gång om året fick hålla till på stationens övervåning för att avlägga våra teoriprov hos stund.
Historierna om svunna tider är många. En stins var särskilt mån om sitt utseende och studerade med förkärlek vackra kvinnor. Han tittade sig alltid i spegeln innan han gick ut, men blev förskräckt den gången då någon hade satt en bild på en gorilla i spegeln!
– Jag började vid järnvägen 1954 och kom till Berga fyra år senare. Många gånger vilade nedläggningshot över stationen, men starten för Kustpilen 1996 innebar en positiv vändning, som jag fick vara med om före pensioneringen 2000, berättar Göte Carlsson.
Under åren 1981-2000 var Bertil Svensson vid järnvägen, men inte enbart i Berga lika lite som hans kollegor.
– Jag var faktiskt med om att lägga landets sydligaste växel, som gällde Trelleborg-Sassnitz, säger han.
Perioden 1945-93 var Bernt Johansson vid Konsum, vilket innebar att han framför allt under de inledande åren fick hämta varor vid stationen, men ibland fanns inte fraktsedlarna på plats.
– Har du varit här och stulit igen! fick jag höra av en minst sagt upprepad stins vid ett tillfälle, säger han.
På 1940-talet var det drygt 20 man, som var verksamma vid stationsområdet, varav fyra jobbade inomhus.
– I början hade vi enkla vagnar med trähjul, men fick senare bland annat en riktig truck. En stins, som höll på att ta körkort för personbil, ville gärna övningsköra på trucken så snart tillfälle gavs. Han var dock ingen skicklig truckförare och körde vid ett tillfälle in i en port, som det bara blev smulor av, säger Per Simonsson.
En annan dråplig historia från svunna tider var då en tjänsteman varit i Oskarshamn och skulle göra baninspektion. Han åkte på en specialbyggd dressin med något, som liknade en mopedmotor. Vid tillfället var han något överförfriskad och stannade inte sin dressin, som var uppgjort i Berga. Han satt nämligen och sov på dressinnen, men man fick stopp på resan vid en stoppklots i Lillsjödal. I annat fall hade det blivit ett möte med ett godståg och då hade resan bara kunnat sluta på ett sätt.
I samband med vigslar i Berga kyrka förekom det järnvägspersonal lade ut knallskott på spåren, givetvis med tågförarnas goda minne. Visst small det ordentligt, men knallskotten blev också mycket uppskattade.
– Stationen i Berga är som mitt andra hem. Här är det roligt att träffa goda vänner regelbundet och våra morgonträffar är mycket givande. Sedan är det glädjande att Eva-Lott och Ulf Berggren, Berga har köpt stationen, som nu håller på att rustats upp rejält. Inte minst vi gamla järnvägare är glada över detta, sammanfattar Per Simonsson.