Trots att 50-årige ungdomsledaren Peter Bengtsson i Mönsterås boxningsklubb friats i domstol från att sexuellt ha ofredat fem småpojkar på en träningsresa, har livet blivit ett rent helvete för både honom själv och hans 76-åriga mamma.

- Nu vill vi få ett avslut på det här. Vi är så trötta på allt även om vi skrattat åt mycket som hänt både före och efter den friande domen.
- Men allt kan man inte skratta åt, säger Peter Bengtsson när Oskarshamns-Tidningen träffar honom.
Det var vid midsommar 2007 som han tillsammans med de fem barnen kom hem från träningsresan och lämnade dem till sina föräldrar. Men inte förrän vid påsktid året därpå delgavs han misstanke om sexuellt ofredande. Polisanmälan skedde genom socialtjänstens försorg.
Men redan strax efter hemkomsten började det hända saker. Det började med telefonterror, som pågår ännu idag. Han fick en ruta på sin bil sönderslagen och post började försvinna ur brevlådan.
- Fram till i dag är det totalt elva speciella försändelser som försvunnit. Vi har också fått anonyma brev i brevlådan, konstaterar Peter Bengtsson.
Men det är inte det enda.
- Någon har hotat min mamma på telefon att hon ska bli våldtagen. Vår katt har skurits i bröstet. Halsbandet var borttaget och låg på trappan, men tack och lov klarade den sig.
- Sådant skrattar man inte åt. Jag är ju friad av samhället, säger han märkbart frustrerad.
En mängd polisanmälningar för alla trakasserier har han gjort, minst ett tiotal, som han har i en pärm och sitter och bläddrar i. Men ingen har hittills lett till något.
Han säger att han också blivit mordhotad, men vill helst inte prata om det, eller på vilket sätt det skett. Därför har han heller inte gjort någon polisanmälan om det.
- Vi är nästan säkra på att det är vuxna som ligger bakom, men att de lejt ungdomar att göra det. Enligt en granne sprang det så sent som för en vecka sedan fyra-fem ungdomar runt huset och skrek okvädningsord mot min mamma, som tack och lov inte var hemma.
- Jag lever för att ta hand om ungdomar och jag har försökt att tala ut med de berörda barnens föräldrar, men det har varit lönlöst, konstaterar Peter Bengtsson, näst intill uppgivet.