En del gnäller verkligen i onödan. Till exempel Sverker Olofsson i Sveriges Televisions konsumentprogram Plus. Han är upprörd över att vissa jeanstillverkare rekommenderar användarna att vänta ett halvår med att tvätta sina nya jeans. Vad är problemet, Sverker? Du har troligen inte tre tonårsdöttrar. Men det har jag.

Alla artiklar i ämnet ”tvätta jeansen mer sällan” kommer att klistras upp på lämpliga ställen i vårt hem. Speciellt ska jag tapetsera med dessa artiklar nära tvättkorgen, eftersom jag med detta tilltag hoppas kunna minska vårt abnormt stora tvättberg något.

Döttrarnas egendomliga vanor att lägga kläder i tvätten efter att bara ha nuddat dem med fingertopparna kanske går att ändra på, om de luras att tro att jeansen blir snyggare om de bara låter bli att slänga dem i tvättmaskinen var och varannan dag. Dessutom är det ju synnerligen positivt för hushållskassan om man kan hålla nere energi- och vattenåtgång genom att slippa köra några maskiner med jeans varje vecka.

Hur döttrarna sedan kommer att se ut när de haft samma jeans ett halvår utan att de varit i närheten av Via Color, är en annan fråga. ”Hel och ren”, får en annan innebörd i och med de här nya tipsen från jeanstillverkare. Jag ser fram emot fler uppfinningar vad gäller kläder som ska tvättas sällan.

Dessutom emotser jag även handdukar som bara behöver vaskas upp var sjätte månad.

På tal om att gnälla, så tänker jag göra det nu efter ett besök i kyrkan härom söndagen. Ingår inte ämnet transponering i kantorsutbildningen? Om inte, så inför omedelbart detta, tack. Hur ska man kunna sjunga med i psalmerna när tonarterna är så höga att Malena Ernman skulle få dubbla halvslag på stämbanden om hon satt i kyrkbänken? Inte ens mössen i julaftonsfilmen om Askungen sjunger så pipigt som man tydligen ska göra i kyrkan. Å andra sidan är psalmerna nuförtiden så moderna och för mig okända att jag ändå inte skulle klara av att sjunga med, även om de vore transponerade fem tonarter nedåt.

Om man nu ska förnya repertoaren, vilket i och för sig inte är helt fel tänkt eftersom de flesta psalmer verkar skrivna på 1800-talet, kan man kanske välja melodier som är möjliga att sjunga även för den som inte har absolut gehör eller röst som Sissel Kyrkjebø

De psalmer som sjöngs den dag jag besökte högmässan verkade vara ett försök att slå världsrekord i att få in så många toner – och så många konstiga kombinationer av toner – som möjligt i melodierna. Vad hjälper det att noterna står i psalmboken när den som skrivit melodierna tycks ha tagit ansenliga mängder narkotika innan han eller hon totade ihop låten, som följaktligen är helt oförutsägbar vad gäller vilken ton som kommer härnäst? Jag säger som folk som bråkar om vad man ska sjunga på en fest; Ta en låt som alla kan!

Eller åtminstone en med mindre än 476 olika toner i.

Annars var det trevligt i kyrkan. Och man får ju dåligt samvete av att gnälla på något heligt. Ett rim kanske hjälper?

Gud må förlåta mig somliga rader, men jag klarar inte av kyrkans ballader.

Glad onsdag!