Visa endast rubriker

Ägaren slipper vitet

Fastighetsägaren i Gamla stan i Kalmar som trots rivningsförbud rev två små äldre hus och sedan började bygga nytt utan bygglov, slipper betala ett vite på 50 000 kronor. Vitesbeslutet var inte korrekt rent formellt, konstaterar länsstyrelsen.

Däremot handlade samhällsbyggnadsnämndens socialdemokratiska ordförande Mona Jeansson helt rätt som tog beslutet på egen hand, utan att invänta nästa nämndsammanträde, enligt länsstyrelsen.

Länsstyrelsens ställningstagande är det första i högre instans i den pågående striden om de rivna husen, varav ett var från 1700-talet. Båda var en viktig del av den riksintressanta stadsmiljön i Kalmar, enligt en omfattande utredning av länsmuseet.

Det var den 3 juni som nämndens ordförande tog beslut om ett löpande vite på 50?000 kronor i veckan om byggarbetena fortsatte. Hon har rätt att ta beslut själv när det gäller ärenden av brådskande natur.

Enligt Mona Jeansson fortsatte ändå ägaren att bygga i ytterligare en vecka. Om inte länsstyrelsen nu upphävt vitet hade ägaren alltså fått betala dessa 50 000 kronor, enligt Mona Jeansson.

Men i beslutet stod att fastighetsägaren och dennes maka ansvarade solidariskt. Enligt lag måste en vitessumma vara fastställd för var och en av personerna om det är flera inblandade.

Genom att hänvisa till detta formella fel slipper länsstyrelsen ta ställning till om själva vitet var befogat.

På fastigheten fanns ursprungligen fem små värdefulla hus men bara tre av dem fick rivas och ersättas. Först den 23 juni fick ägaren bygglov för hela fastigheten. Nu under semestern ligger byggandet nere.

– Jag är besviken för det uteblivna vitet. Men det är skönt att länsstyrelsen konstaterar att jag handlat rätt i övrigt, säger Mona Jeansson som anser att fastighetsägarens handlande är fullständigt oacceptabelt.

Fastighetsägaren Torsten Berglund saknar helt förståelse för samhällsbyggnadsnämndens handlande.

– Varför hetsar man upp sig på detta sätt som om det vore en riksangelägenhet? Visst, sådant här ska skötas skriftligt. Men det visade sig under resan gång att det inte gick att renovera. Virket var ruttet och hälsofarligt och jag körde det till soptippen där det hörde hemma, säger Torsten Berglund.