Visa endast rubriker

Farväl till Stagg i euforisk glädje och stillsamt vemod

– Det har aldrig känts bättre. Jag tänker inte på någonting. Allt bara snurrar.

Så beskriver Tilda Franzén, avgångselev i klass SP07A, tillståndet hon befinner sig i efter att ha sprungit ut från Stagneliusskolan med studentmössa på huvudet och hoppat runt av glädje med klasskamraterna på skolgården under tisdagseftermiddagen. Hon är inte ensam om känslan. Eufori är ordet för dagen och innan själva utsläppet börjar är luften laddad med energi. Gården är full av familj, släkt och vänner till de nybakade och med sig har de allhanda ballonger, blommor och plakat. De väntar med kameror i högsta hugg. Inifrån trapphuset där eleverna ställt upp inför uttåget hörs vrålen varje gång någon öppnar porten.
För eleverna har dagen ofta börjat tidigt, kanske med en förbjuden champagnefrukost. Efter det: samling med klassen med mentorer, fotografering, lunch, samling i aulan med mösspåtagning, och så till sist det festliga utsläppet där de möter sina nära och kära. Efteråt väntar middag hemma, förfest med klassen och utgång för de allra flesta. Men den allra sista dagen tillsammans med klassen är också dagen då de flesta insett att nu är det verkligen slut. Och de blir vemodiga.
– Plötsligt vill de inte sluta. De förstår vad som är bra med skolan. Men många av dem börjar jobba redan i morgon så nu är det ett annat liv för dem, säger Anders Nord, lärare i matematik och mentor för klass OP07A, omvårdnadsprogrammet.