Den som väntar sig en fulländad krönika idag kan med fördel bläddra till någon annan sida i tidningen. Det finns ett talesätt om att det vissa morgnar vore lika bra att stänga av väckarklockan och fortsätta sova i stället för att gå upp. Detta gäller i hög grad den dag jag strax ska berätta om. Men varför berätta över huvud taget? Tja, varför inte. Folk gnäller så mycket nuförtiden. Det är för kallt, för mycket snö, pengarna till Haiti går till administration, pensionärsskatten är för hög - och min fredag var inte bra.


07.03: Upptäcker att toapapperet är slut. Trots att jag omedelbart hittar brödkaveln är det meningslöst eftersom maken redan gått till jobbet och därmed slipper bestraffning för att han inte satt i en ny rulle på morgonen trots att han måste varit först på toa.
07.08: Väger mig för första gången sedan julafton. Inser att mitt BMI inom kort blir tresiffrigt.
07.15: Letar efter något utan fett och kolhydrater i kylen. Hittar inget. Tar en macka.
07.32: Döttrarna råkar i handgemäng om en platt-tång, enligt mig en helt onödig produkt i vår familj eftersom den enda som har lockigt hår är hunden.
07.48: Lägger märke till en slemmig fläck på mattan. Någon har gett hunden köttfärs igår kväll, trots att han inte tål det. När jag ska torka upp fläcken doppar jag fransen på min sjal i ävjan och får kasta den (sjalen, men har lust att bifoga hunden) i tvättmaskinen.
08.04: Hittar inte min mobiltelefon som också fungerar som jobbtelefon. När jag tömt ut innehållet från två handväskor och åtta jackfickor kommer jag på att jag kan ringa mobilen från vår trådlösa hemtelefon. Även den är försvunnen tills jag ser den i en stövel i hallen. Batteriet i den är dock urladdat.
08.20: Går till jobbet. Funderar på hur jag ska kunna jobba utan att någon har möjlighet att nå mig under dagen eftersom telefonen är borta. Bestämmer mig för att det enda jag kan göra denna dag är att skriva en krönika. Ber till Gud att inte chefen inser vad jag sysslar med.
17.00: Går hem efter en lugn dag på jobbet. Väl hemma kraskar det under mattan när jag kliver in i hallen. Där ligger den trådlösa hemtelefonen, numera i smådelar. Åthutas av maken för att det inte fanns toapapper på muggen på morgonen. Inser att det är jag själv som glömt byta rulle kvällen innan. I skåpet med toarullar hittar jag mobilen, med 14 missade samtal, däribland ett från chefen. Som talat in i röstbrevlådan att vi reportrar ska skriva om seriösa saker och inte en massa tjafs.
Glad lördag.