Hela Europa går till val, men på Öland kommer EU-valet i skuggan av en betydligt lokalare fråga. En eller två kommuner. Barometern var med när ölänningarna bestämde sig.

I Skansenskolans matsal har dörrarna till den nyinflyttade vallokalen precis slagits upp och
Ann-Christine Johansson från Mörbylånga är en av de första på södra Öland att lämna in sina valsedlar.
- Jag röstade för två kommuner för jag tror att allt gott kommer hamna på norra delen av ön annars. Vi kommer bli ännu mer bortglömda här i söder om vi slås ihop med Borgholm, speciellt om kommunledningen hamnar i norr, säger hon medan valkuverten släpps ner i den förseglade trälådan.
I Torslunda skola har ännu en skolmatsal förvandlats till vallokal. På ett bord under skolbarnens uppnålade teckningar ligger valsedlarna i prydliga högar. Jonas Doverholt från Eriksöre har bestämt sig och plockar en gul valsedel med texten ”nej” på.
- Jag röstar nej och en av anledningarna är att jag inte vill ha pajaser som Per Lublin (ÖP) i min kommun, en politiker som överklagar det mesta, säger han.

Var det självklart för dig att rösta?

- Absolut! Om inte den lilla människan säger sitt kan politikerna bara köra över en och göra som de vill. Röstar man inte går det ju inte att gnälla på resultatet efteråt heller, fortsätter Jonas Doverholt.
En efter en släntrar väljarna in och de flesta verkar intresserade av de bägge valen. Sven-Åke Nilsson från Arontorp håller med om att Ölandsvalet och EU-valet blir dragplåster till varandra.
- Ja eller nej till en enda öländsk kommun engagerar. Antingen är man för eller emot och jag är för. Tittar man på Ölands egentliga yta så är det en rektangel på tre gånger fyra mil och det är lagom för en kommun. Vi har mer gemensamt än vad som skiljer oss åt och hela Öland är en idealisk plattform för en kommun, säger Sven-Åke Nilsson innan han försvinner in bakom röstskynket.