Nybrobon och hans frus liv förändrades helt för tre år sedan när hon insjuknade i en demenssjukdom. Nu skriver mannen till kommunen för att uttrycka sitt missnöje mot äldreomsorgen.

– Utan stora uppoffringar av anhöriga och stöd från frivilliga skulle hela äldrevårdsverksamheten braka samman.

Det skriver mannen i det inledande stycket av brevet. Han är anhörigvårdare till sin fru, och menar att kommunen är skyldig att stötta anhörigvårdare, vilket kommunen gör. Men att få stödet är en kamp och därmed svårt att räkna med, menar mannen.

– Det är frustrerande att inte veta om man får den hjälp man behöver, skriver han.

Han tar upp ett exempel på en oförutsebar situation.

Hans fru insjuknade en lördag och hemsjukvården var snabbt på plats och beställde en tid på vårdcentralen. Någon hjälp från hemtjänsten att ta sig till vårdcentralen gick dock inte att få. Inte heller kunde någon se efter hans hustru när han dagen därpå fick åka till Kalmar för att hämta medicinerna.

Svaret han fick var att de inte hade någon personal till övers, att enbart en person täckte hela området.

– Exemplet visar att personalneddragningarna har gått så långt att omsorgen inte klarar att sköta sina arbetsuppgifter, är mannens slutsats.

Nybrobon framhäver att det inte är vård- eller hemtjänstpersonalen som han kritiserar, utan politikerna och beslutsfattarna i kommunen. I synnerhet dem i omsorgsnämnden. Han menar att ”kommunen har en oförtjänt lojal personal”, då han anser att deras arbetsmiljö är tuff med osäkra anställningsvillkor och vissa arbetsuppgifter inte har med vård att göra, till exempel städning och tvättning.

Avslutningsvis ger mannen förslag på hur kommunen kan förbättra vårdsituationen för äldre och dementa.

Ett axplock av dessa är att han vill ”platta ut” organisationen för att få bort fördröjande byråkrati, utse enbart en övergripande chef, spara de anställdas tid genom mopedbilar istället för cyklar och att öka de vårdades säkerhet genom moderna kodlås i stället för stora nyckelknippor.