En 84-årig kvinna nekades att få den omvårdnadshjälp hon behöver genom en kommunal anhöriganställning. Nu har hon fått rätt - men det krävdes domslut i såväl länsrätt som Kammarrätt.

Kvinnan, som kommer från ett annat land, har under flera års tid fått all den hjälp och omvårdnad hon behöver av sonen och sonhustrun. I våras gjordes en framställning till kommunen, en begäran om att sonhustrun skulle få ekonomisk kompensation genom anhöriganställning. Omsorgsnämnden avslog detta med motiveringen att insatserna kunde tillgodoses genom hemtjänsten.
Problemet är att kvinnan inte talar eller förstår svenska.
–?Jag fick förklarat för mig att hemtjänstpersonalen skulle lära sig några få ord på mammas språk, sedan skulle man kommunicera med lappar och teckenspråk. Vi känner oss diskriminerade, det var som om man vill utnyttja de anhöriga, säger sonen.
I maj överklagades omsorgsnämndens domslut till länsrätten - som gav den 84-åriga kvinnan rätt.
”Att enbart kommunicera med hjälp av skriftlig information och tecken kan enligt länsrättens mening inte anses tillräckligt för att kvinnan genom beviljade insatser tillförsäkras en skälig levnadsnivå.” skrev länsrätten i sin dom.
Att kvinnan känner obehag inför att ha främmande människor i sitt hem var också en faktor som länsrätten tog upp.
”Det kan därför inte ifråga­­sättas att en anhöriganställning skulle innebära en kvalitetshöjning jämfört med beviljade hemtjänstinsatser” skrev länsrätten vidare.
Kommunen överklagade till nästa instans – kammarrätten. Nu har kammarrättens dom fallit – och den ändrar inte länsrättens dom. Omsorgsnämnden har nu att ta ställning till anhöriganställningens omfattning.