Vi lever våra liv i en kupa, en kupa som man vänder på och skakar och sakta ser snöflingorna singla ner över ett motiv från sagornas värld. Överallt det kalla som fryser vår värld till is, fryser till den barmhärtiga tystnaden. En ljudlös och doftlös tillvaro, så som man kan föreställa sig livet i en snökupa.  Vi förbannar kylan och halkar där vi går, vi njuter det vita och bevarar gnistrande minnen digitalt. Vi älskar att frysa en stund. Rimfrosten som fastlimmad blir bladverk på träden. Vi letar fram den gamla sparken och vallar skidorna. Våra kinder blir röda och glasögonen immar igen av termosvarm choklad. Liksom Jesus går vi på vatten. Vi kryper tätt intill för att värma vårt frusna.   Så bryter solen igenom och träffar oss som en gigantisk spotlight och lovar - nästa föreställning handlar om våren.